Galapagos.

S/y Ariel IV 1999-06-02

Resebrev 47: Galapagos.

Galapagosöarna! Ett av våra drömmars viktigaste mål. Med hjälp av instruktioner via VHF-telefonen från amerikanska "Discovery", nosade vi oss in i Wreck Bay på San Cristobal mitt i natten. Vi var glada över den vägledning som Discoverys kraftfulla vantspridarbelysning gav oss den sista biten. Månen var också till god hjälp. Fyren som skulle funnits var död. Klockan sju nästa morgon väckte Jens oss. Det låg ett sjölejon och sov i vår dinge. Flera omkringliggande små fiskebåtar innehöll också sovande sjölejon. Utsträckta och avslappnade som jäsande limpor. Jens gick ner på vår akterplattform och satte sig en meter från den sovande sälen, som öppnade ett öga, vände lite på sig och somnade om. Vakna sjölejonpolare dök upp under båten och kråmade sig runt oss i glada dansanta parhopp. Ingen verkade vara det minsta rädd för Ariel eller för oss.

Vårt möte med vilda djurs absoluta oräddhet är en av de största upplevelserna på resan. När vi senare for in till land var det nästan svårt att hitta en plats på stranden för dingen. Lata sjölejon solade sig överallt eller lekte i vattenbrynet. Jens gick fram till en stor mörkbrun hanne. De största kan bli drygt två meter långa och väga trehundra kilo. Sjölejonet sträckte på sig, satte sig långsamt upp och yttrade pratliknande ljud. Han nosade mot Jens som inte riktigt vågade stå kvar. Det hade jag inte heller vågat. Sjölejonen på Galapagos är snälla och vänskapliga men de har stora tänder och ser väldigt busiga ut.

Galapagos betyder sköldpadda, på spanska. Efter många hundra års försök, av olika äventyrare, att exploatera det rika djur och växtlivet här, blev Galapagos 1959 nationalpark. öarna tillhör sedan mitten av 1800- talet Ecuador. På fyra av tiotalet öar bor omkring 8000 personer. De har tagit emot oss med stor vänlighet och öppenhet utan att försöka pracka på oss diverse varor och tjänster. Människorna verkar nöjda. De är välklädda och glada även om många av deras hus och miljöer är slitna och ser fattiga ut. Galapagosöarna har en gång fötts som vulkaner ur havsdjupet. Bara de djur och växter som kunde flyga, simma eller flyta riktigt långt, har kunnat ta sig hit. Extremt goda levnadsförutsättningar har skapats i mötet mellan Humboldtströmmen, Ekvatorialströmmarna och varma underströmmar från Panama. överflöd på mat och ett underbart klimat har medfört att djurarter och växter har utvecklats till att bli unika i världen. När Charles Darwin besökte öarna 1835 under sin världsomsegling, såg han hur djurarter hade utvecklats och anpassats till sin omgivning. Iakttagelserna fick stor betydelse för hans åsikter om arternas uppkomst. Tyvärr har människor fört med sig råttor, katter, hundar och andra tamdjur som förvildats och hotar vildlivet på några av öarna.

Tillsammans med besättningarna på "Yangshou" och "Morven" for vi på rundtur på San Cristobal. En nymornad turistorganisation försåg oss med en guide som bara kunde tio ord engelska. Han bad oss vid de olika sevärdheterna, att ta foton på honom med hans egen kamera. Vi besteg öns vulkan och njöt av en vacker sjö i den cirkelrunda kratern. En färgrik fågelskara levde runtomkring. Ingen eld har sprutat här de senaste åttio åren. Vi dök med sjölejon i en lagun och beundrade genom cyklop deras vilda krumsprång under vattnet. De kom så nära att jag tyckte mig känna päls mot huden. Första gången hoppade rädslor i magen. Bara man inte rör djuren är de goda lekkamrater. Vid en svart klippstrand stod vi länge. Tills en av de svarta blocken började röra sig och en lång svans lösgjordes från de omgivande stenarna. En meterlång havsleguan skred värdigt några meter stannade i en pose och blev en stenskulptur igen.

Havsleguanerna har utvecklats till att bli svarta här för att effektivt kunna gömma sig i sin omgivning. När vi stått en stund upptäckte vi helt nära oss många leguaner, både stora och små, som likt fula urdjur, kravlade omkring bland stenarna på kantiga labbar. På en sten låg fyra stycken intrasslade, ovanpå varandra som en forntida liten drakfamilj. överallt under buskar stack svartspetsiga svansar fram. Elefantsköldpaddorna har givit öarna deras namn. än så länge har vi bara mött PepÇ som är över en meter lång, lika hög och sjuttio år gammal. Han bor på det lilla bymuseet bakgård. Snart seglar vi vidare i detta levande sagoland. På Isla Isabella finns PepeÔs vilda släktingar.

Birgitta Boye-Freudenthal