Mot Galapagos.

S/y Ariel IV 1999-05-20

Resebrev 45: Mot Galapagos.

Sista kvällen på Las Perlas plockade barnen en bukett vildblomster i strandkanten. När jag först såg dem på bordet kände jag en stöt av hemlängtan. Blommorna gav tankar om sval, svensk sommaräng. Vi offrade buketten till kung Neptun för att få god Galapagosvind. Senare blev vi invaderade av flygande termiter. Lite förstrött viftade vi undan de första när de dök upp i mindre svärmar runt matbordet i sittbrunnen. Mycket snabbt blev de fler och fler och fler och fler. Alltför sent insåg vi att myggnäten måste fram. Alla luckor nättäcktes men redan kröp hundratals termiter på golvet. De förlorade sina vingar och blev kravlande myror. Barnen började en utrotningskampanj med flugsmällaren. Avramlade vingar flög genom kajutan. De ännu levande verkade ointresserade av teak. Nästa morgon var Ariels däck helt täckt med döda termiter. Tusentals åkte i havet när vi frikostigt sköljde däck med spannar av saltvatten. Varför de kom ut till oss på viken, när de kunde haft kul och svärmat i skogen, vet vi inte.

Första dygnet på Stilla Havet mot Galapagos hade vi gissningstävling ombord. Niohundra sjömil borde, om vi haft Atlantens passadvindar i häcken, ta ungefär fem dygn. Men mellan Panama och Galapagos finns mest stiltjebälten eller svaga motvindar och motström. Efter att ha studerat vind- och strömkartor gissade vi på allt mellan åtta och tolv dagar. Jens loggförde våra gissningar och satte upp loggsidan på en kökslucka. Mest optimistisk är Christian som gissar på åtta dagar. När vi på morgonen den fjärde dagen talade med "Yangshou" på kortvågsradion, hade Craig just stängt av motorn efter tre dygns motorgång. De hade diesel för sex dygn men vill spara en del för att säkert komma i hamn mot slutet av sträckan. Yangshou är en kort, rund stålbåt, bäst i medvind. I nuvarande svaga motvind kryssade hon framåt i två och en halv knop. Samtidigt åkte hon bakåt med strömmen i två knop.

På kvällen den fjärde dagen var Myles och Craig på Yangshou rejält nedslagna. Myles fyller trettio år i sommar. Han säger att han seglar jorden runt istället för att sörja över att han inte hittat sin livspartner ännu. Under fyra dygn hade Ariel nosat mot svag vind och ström, trehundrafemtio av de niohundra sjömilen. Ofattbart segt men motorn hade bara behövt slösa diesel i elva timmar. ändå var vi lika långt komna som Yangshou. Eric och Christian jobbade i verkstaden med kablar och anslutningar till vårt nya emailmodem, som binder ihop dator och kortvågsradio. Nog är den tid vi lever i motsägelsefull. Om vinden inte vill kanske vi driver omkring här på Stilla Havet i evigheter. Diesel och mat kanske tar slut. Men vi kan skicka email hem till Sverige och beskriva hur vi tynar bort.

Jens och Rasmus har redan åkt jorden runt flera varv med sina fantastiska legoskepp. Pirater och skatter kantar deras väg. När Ariel seglar över uppgrundningar eller när bråkiga tidvattensströmmar möts blir det ibland gungigt ombord. Då är det skönt att vräka sig i någon sjökoj med en bok. Sjökojerna använder vi bara under längre överseglingar. De är trånga som byrålådor och man ligger still hur Ariel än ruskar runt. Ibland klagar besättningen över huvudvärk. Den dyker upp strax innan middag vid femtiden. Doktor Eric ordinerar popcorn mot saltbrist. Vi har kallat fenomenet popcornhour. Solnedgångsstunden, när familjen sitter samlad i sittbrunnen och reflekterar eller njuter av naturens ljus, ljud och djur, är bäst på dagen. Vi är glada över att få vara nära våra barn några år innan de lämnar oss.

Stilla Havet är väldigt. Idag har vi inte sett en enda båt. I mörka natten ser vi starka stjärnor som blinkar med vitt, rött och grönt. Trots vår enslighetsupplevelse är civilisationen inte långt borta. Ovanför oss flyger välklädda västmänniskor in mot Panama. Jens sjösatte en flaskpost med ett meddelande på engelska. Han bad upphittaren höra av sig direkt till oss på Stilla Havet. Undrar om fiskarna i Colombia eller Ecuador har email. Vårt stora gitarrfodral av papp var fullt med mögel. Barnen byggde om det till en segelfarkost och sjösatte den också. Kanske flyter den några dagar och blir till glädje för andra seglarbarn som kommer förbi. Erics ryggsäck, min plånbok, mina landgångssandaler, en kapockdyna och några andra nerpackade grejor var gröna av mögel. Vi försöker vädra alla förråd men det varma och fuktiga klimatet är mögelvänligt.

Nu sitter jag vid navigationsbordet i kvällningen och skriver resebrev. Christian står i pentryt och lagar pizza. Eric spelar gitarr. Barnen leker i salongen. Ariel glider på det femte dygnet mot Galapagos sakta över Stilla Havet. Gandalf styr. Månen och marelden lyser ikapp. Stunden är skön.

Birgitta Boye-Freudenthal