Längtan till värmen.

Ariel IV 2000-04-23

Resebrev 94: Längtan till värmen

Nä nu är det dags att dra! ösregn i tre dagar och sexton grader i kajutan. Ariel har ingen värmare. Men de två stora fotogenlamporna värmer gott. Tvätten har hängt till sköljning på däck, i evigheter. Seglarna kurar i sina båtar och tänder stearinljus. De som tagit upp på land för att bottenmåla, svär flöden. Varje dag kostar dyrt. Dagarnas antal växer när ingen målning blir gjord. Italienska Eduardo tog förhoppningsfullt upp sin vackra "Hieracon" häromdagen. Christian tjänade dollar i två dygn genom att skrubba hans botten, och kom hem blå. Nu viftar Eduardo hotfullt med armarna och förbannar alla himmelska makter, på italienska. Målningsväder är inte inom synhåll. Ariel IV ska upp nästa vecka......

Amerikanska vännerna från "Cygnus" kom förbi i hyrbil. De ville säga farväl till seglarkamrater i Whangarei och Bay of Islands. Båten var såld sedan två månader. Och nu också kanoten, verktyg, köksmaskiner och diverse löst. Fiskespön med storfiskrullar kunde Beth och John inte ta med hem. Dem fick vi. Spöna har tur med sig och god vana vid att dra upp stora fiskar. Spöna vill fortsätta runt jorden på varma latituder. I Ariels ombonade kajuta funderade familjen "Cygnus" nostalgiskt över sitt treåriga seglingsäventyr, som nu är helt slut. Efter de sista två månadernas rundresa i Nya Zeeland väntar vardag, jobbsök och skola någonstans i USA. Anna, fjorton år, tyckte det ska bli spännande att börja skola med jämnåriga kamrater. Chris, elva år, hade liksom sin mamma, gärna seglat några år till. Pappa John tyckte det kunde vara skönt att vara båtlös några år. Alla fyra hade med mängder av goda minnen hem, att glädja sig åt i år framöver. Vi firade påsk tillsammans.

Ariel dekorerades med påskakäringar och fjädrar. Amerikanerna hängav sig åt svensk äggmålning och pickning. Beths morföräldrar har en gång utvandrat från Sverige. Hon kände igen en del i våra seder. Till påskmiddagen kom ryggsäcksresenär Johan, tjugo år, från Hofterup. Han underhöll oss med sedvanliga backpackeräventyr från det inre av Nepal, Thailand och Malaysia. Nästa dag hjälpte han ovant Christian, stående i en liten vinglig dinge, att skrubba Ariels skrov. Påsknatten snusade tio personer gott i Ariels inre. Kroppsvärme höjde inombåtstemperaturen betydligt.

Eric rör sig långsamt i sviter av sin långa resa. Ont i huvudet, svårt att sova, trött, trött, trött. En hel vecka lär det ta att bli av med en riktig "jetlag", då kroppen måste acceptera att natt har blivit dag. Om detta har han lärt i sitt yrke men ändå inte förstått hur förfärligt det är. Med svårigheter att känna kraft och lust till båtfixeri, vandrar han nedslaget omkring. Trots allt tycker han att den påtvingade hemresan, fått honom att ytterligare inse hur bra vi har det på vår jordenruntsegling. Långt från kall snålblåst, duggregn och snöblask i Skandinavien. Mörker och stressade människor. Nog kan vi stå ut med nån vecka regn i Nya Zeeland när vi vet att inom några veckor väntar månader av äventyr, värme, bad och lata dagar bland Stilla Havets paradisiska öar.

Birgitta Boye-Freudenthal