Så var det slut för denna gången...

Ariel IV 2001-09-23

Resebrev 167: Så var det slut för denna gången...

Världsomseglingen är slut. Ariel IV ligger ensam vid kaj och vilar. Rasmus och Jens är tillbaka i vanlig skola och prövar landliv med jämnåriga kamrater. Christian har fått svensk flickvän och blivit ordförande i gymnasieskolans festkommitté. Eric arbetar med att tömma och förbereda båten för nordisk vinter. Själv strävar jag med att utveckla en kulturfest i Helsingborg. På kvällarna sitter vid köksbordet i vårt lilla torp och funderar över vad vi nu ska göra i livet. Alla hemkomstkramar och intresserade frågor är slut. En begynnande tomhet breder ut sig. Så kom ett mail från Leon och Katharina:

Början till en ny start. Hej alla på Ariel IV, Det var ett halvt jordklot sedan vi hade lite e-mail-kontakt och utbytte drömmar (vi) och erfarenheter (ni). Hur ofta har jag inte under de tre senaste åren suttit och sugits in i datorskärmen mitt på blankaste arbetsdagen, och bara försvunnit in i skärmen, ut genom ledningar och satteliter eller kortvåg och sedan landad på däck på Ariel IV som en osynlig gast, fågel eller flygfisk. Varje gång ett nytt resebrev dök upp på Er hemsida var det fest och ett härligt avtramp från ekorrhjulet. åh, vad jag kommer att sakna dessa drömstunder! Tänk vad tre år ändå har gått fort. Jag minns som om det vore igår när vi hörde om Er helt i början, då min fru Karolina sa att "vi får se om/hur Ariel IV klarar sig så får vi ha dem som en referens. Det har hänt en del hos oss också, mycket inspirerat av Er. Karolina har varit med på en "offshore sailing course" för att se hur det känns att långsegla. Själv har jag tagit "Long Range Certificate" för marin SSB samt amatörradiocertifikat. Det kan ju aldrig skada att ha det, ifall, ifall.... Sommarseglingen blev en normal svensk med Ystad - Bohuslän och tillbaka. Barnen, älskar att segla och vägrade flytta hem efter 4 veckors segling. Så vi bodde kvar på båten i Ystads hamn ett tag. Vi har alltså jobbat vidare på våra drömmar, som skulle kunna ta form om några år. även om ni kommit hem nu, skall Ni veta hur mycket Ni har betytt för oss med Era regelbundna resebrev. OM vi kommer iväg, skall vi göra likadant för att kanske kunna inspirera någon ny familj att våga ta hoppet i det okända! Många hälsningar från Leon och Karolina, Jessica (7), Jonathan (5)

Våra resebrev skrev vi tillsammans. Eric sprutade idéer och läste manus mycket kritiskt. Jag sammanställde och höll i datorn. Tre år har gått och 167 brev har blivit skrivna. Bosse har fixat in dem på Oss emellan sidan i Sydsvenskan och Tom har placerat breven på vår hemsida för alla som inte bor i Skåne. Vi har fått otroligt många fina mail från människor med kommentarer och frågor. Tyvärr, tyvärr har vi inte kunnat svara riktigt alla. Vi har fått många härliga mail där människor tackat för att de via resebreven kunnat vara med på resan. Men när vi fått mail som det från Leon och hans familj känner vi extra stark glädje. Att vår resa har kunnat underhålla och ge kunskaper om segling och andra kulturer är fint. Men att vi faktiskt har kunnat inspirera andra människor och familjer till att fundera över ett eget livsäventyr, känns fantastiskt. Vår bok om resan blir färdig till nästa höst. Och för sista gången till alla er som ännu inte har vågat. Låna Erics idé om en 80 cm tumstock. Såga av en eller två eller tre cm och se hur stor skillnaden blir. Ett eller flera sabbatsår i vår mångskiftande värld kan fyllas med underbara upplevelser, som tillför näring till hela resten av livet. Vi har sparat havsvatten från södra halvklotet och kan erbjuda den som önskar, ett inspirerande äventyrsdop. Sälj huset eller vad du har och ta steget!

Stort och varmt tack till alla som har följt med oss på resan genom åren. Nu är det slut, för den här gången. Vår världsomsegling handlade om en dröm. Den handlade om ett hav. Den handlade om att leva. Vinden fortsätter att blåsa. Vågor fortsätter att rulla. Livet rullar vidare. Drömmar fortsätter att locka...

Eric och Birgitta Boye-Freudenthal