Holland.

Ariel IV 2001-07-22

Resebrev 158: Holland

I "Six haven", dockskåpsmarinan mitt i Amsterdam, låg vi inramade av frodig trädgårdsgrönska vid träbryggor slitna av seglarfötter under decennier. Inget bråkigt tidvatten. Mängder av holländares personliga gamla cyklar stod uppställda utanför. Låsta med ett lås i framhjulet, ett i bakhjulet och ett i ramen. Machiel från "Lotje Twee", som vi inte träffat sedan Karibien för två år sedan, hämtade oss till sitt landhem. Hela kvällen var reunionfest. Familjerna pratade ikapp om långfärdsegling, gemensamma båtbekanta, platser vi besökt tillsammans och platser vi besökt efter det att vi skiljdes åt. "Ariel IV" styrde genom Panama mot Stilla havet. "Lotje Twee" stannade i Atlanten och seglade söderut till Sydamerika. I Guatemala, deras favoritland, vände "Lotje" norrut igen och kom hem ett år före oss via Nordamerika och Azorerna. Det är härligt att prata med människor som har långseglat själva. De är genuint intresserade och uppskattar sneda skämt om strejkande båtdelar och kräkburkar. Kvällen därpå upplevde vi ännu ett återseende. Familjen från holländska "Sophia" kom till oss på "Ariel IV". Barnen lekte som om det var igår de sågs. Kanske till och med bättre. Elvaåriga Peter och hans lillebror Michail hade lärt sig ordentlig engelska under sin tvååriga segeltur. När vi mötte dem i Karibien pratade barnen mest med kroppsspråk. Sophiabesättningens favoritland på Atlantsegling, var Kuba. Sen hände som trolleri att ännu en holländsk båt vi träffat i Karibien kom in; "Fantasia" med nu fjortonårige Bart. Och de hade i sin tur bjudit seglarna på "Dolores" med sina två barn, som vi inte sett sedan Grenadinerna, på återseendefest. Naturligtvis blev det så att alla fyra familjebesättningarna samlades i vår sittbrunn som var störst, och upplevde en härlig kväll proppad av skepparhistorier. Vårt förråd av billigt spanskt vin i mjölkkartonger, var bra att ha. Holland är ett litet land. Nästan alla holländska båtar vi träffat på vår väg runt jorden var kända av återseendegänget. Tyvärr träffade vi inga fler holländska båtar med b

u hus och jobb igen. Alla de tre familjerna sparade och längtade till att kunna ge sig ut på långsegling igen.

Slutligen lämnade vi Amsterdam och seglade i Hollands innerfarvatten genom Ijsselmeer till Enkhuizen. Gammal vacker holländskt holländsk kanal- och träskostad. Pråmar och traditionella flatbottnade segelskepp med fällköl. Vi gick en kvällspromenad och beundrade en speciellt fint renoverad gammal pråm vid kaj. Amerikanska Gregory dök upp ur kajutan och inbjöd oss som likasinnade äventyrare på middag dagen därpå. Han hade efter tjugo års skepparjobb över hela världen, tillsammans med ny zeeländsk hustru Tracy och son Alex, jobbat i två år för att förvandla en rostig lastpråm till flytande lyxhotell för amerikanska turister. Trettiofem meter kolfraktarbåt hade omvandlats till tre vackra dubbelrum med bad, salong med äkta turkisk matt och öppen spis, bostad för Greg och hans familj, stort slapp- och slöardäck samt bubbelpool. Hela härligheten inramad av utsökta lackade trädetaljer. En förmedlardam i New York väntar på att få fylla "Golden Odyssey" med rika amerikaner som vill se Europa på annorlunda sätt. När projektet väl är igång hoppas Greg och Tracy att pengar ska rulla in av sig själv så att de kan anställa pråmskeppare och själva dra sig tillbaka till ett litet hus som de äger i södra Frankrike. Där ska de fundera över framtida livsprojekt. Kanske en segling jorden runt. Livet är fullt av möjligheter. Tracy, som träffade Greg när hon jobbade som kock på en charterbåt i filippinska farvatten, bjöd oss utsökt middag ombord "Golden Odyssey". En härlig brasa sprakade i öppna spisen. Ljus brann i stakar överallt. Ljus har länge varit alltför varma. Därmed hade vi inte sett några på lång tid. Lokala semesterbesättningar i båtar förtöjda utanpå pråmen, spelade dragspel, gitarr och sjöng halva natten. Vi provade franska viner som Greg och Tracy lagrat i årtionden i sin franska källare. Och nu har vi ännu en härlig vänfamilj att besöka, någonstans på jorden. Kanske borde vi samla pengar och för dem resa omkring i världen, till alla goda vänner, under resten av våra liv. Världen är full av härliga glada och goa människor

Birgitta Boye-Freudenthal