Tillbaka till Spanien.
Ariel IV 2001-07-01
Resebrev 155: Tillbaka till Spanien
Oj, nu har det blivit juli och bara en enda månad är kvar tills vi kommer hem. Vi siktar på första lördagen i augusti, om vädret vill. "Komma hem febern" grasserar ofta. Vi funderar, diskuterar och undrar. Ibland flyger fjärilar i magen. Ibland känns en skön avslappnad ro med tankar kring fasta land och goa vänner. Men mest vandrar bilder av passerade "paradis", genom huvudet. Sarah och Jerry och deras fyra barn på brittiska båten "Zoo" har just lagt ett bud på en 80 fot (nästan 25 m) segelbåt de hittade till salu på Ibiza. Visst var de på väg hem för att sända barn till skolor och sig själv till jobb, men minnena från Söderhavet blev starkare och starkare efterhand som de närmade sig England. Nu har de bestämt sig för att sälja hus därhemma och nuvarande båt för att bo på Fiji, i kanske jättebåten från Ibiza. Barnen ska gå i internationell skola i Suva och de hoppas kunna segla småturer runt Stilla Havet. Livet i Söderhavet är så mycket billigare än i Europa, att de tror sig kunna leva på hyresinkomst från sitt sommarhus. Vi har inget hus kvar alls. Vi kollar nervöst vårt bankkonto varje vecka och undrar hur det ska gå i augusti. Mycket motorgång spräcker alla budgetar. Och dieseln blir dyrare och dyrare ju längre norrut vi kommer. Tur att vi fortfarande har gott om konservburkar under durken. Fiskarna i Medelhavet och Atlanten är inte lika många som i haven på andra sidan jorden. De som finns låter sig inte fångas. Men Jens fick en stor ål i Sines hamn, Portugal. Klockan var tolv på natten när en fiskelina som han riggat upp, drog ner en spann med ett brak. Ingen trodde sina ögon när ficklampor avslöjade en och en halv meter ål. Under vår hemsegling genom Europa har vi noterat att färre båtar ligger för ankar och fler ligger i marina. Marinorna, liksom båtarna, är större och dyrare. Gruppen välbesuttna långfärdseglare, som redan från början budgeterat för marinavistelser, verkar öka. Budgetseglarna blir färre. Det är kanske bra att det finns service för de seglare som önskar, men jag hoppas att inte hela Söderhavet blir ett pärlband av marinor och jag hoppas att det kommer att finnas möjligheter kvar att segla för dem som har en stark dröm men inte så mycket pengar.
Norr om Sines tog Atlantdimman oss i sitt grepp igen. Vindrodret Gandalf hade blivit svetsad för andra gången och kunde åter styra båten, men som tidigare i dimma var en av oss tvungen att vakta radarn. Massor av båtar och stora skepp trafikerade vattnen utanför norra Portugal och Spanien. Prickar på radarn förflyttade sig åt olika håll, framför och bakom oss. Inget flytetyg såg vi med ögonen. Jo ett. Rasmus väckte mig ur uttröttad hårdsömn en tidig morgon. En prick på radarn kom närmare och närmare, rakt mot oss. Rasmus hade försökt styra, först åt ena hållet och sedan åt andra hållet, men pricken fortsatte, liksom driven av magiska krafter, direkt mot "Ariel IV". Med rinnande ögon stirrade vi in i dimman. Och äntligen femtio meter från oss dök en mörkblå spansk segelbåt upp ur tjockan. Vi kunde ändra kurs och gå bakom. Undrar fortfarande om någon på den båten såg oss eller om vakten hade slumrat till, eller kanske det fanns en sovande ensamseglare ombord. Inget tecken syntes från båten när den passerade och försvann in i dimman åt andra hållet. De ensamseglare vi träffat säger att i dessa hårt trafikerade vatten kan man bara sova tio minuter i taget. Men kanske var det just de tio minuterna vi mötte och passerade spökbåten. Jag hoppas att inga ensamseglare möts. Efter tre dygn lättade dimman när vi seglade in mot La Coruna. Staden var lika vänlig och äkta som för tre år sedan. Vi köpte ett nytt brödrostningsjärn i samma järnhandel som vi köpte det förra, för tre år sedan. I inget annat land som vi besökt har det funnits en sådan gammaldags brödrostningsmackapär som fungerar på gasspis. Järnhandlaren och hans hustru var glada över att deras produkt kommit till så stor glädje och hållit hela varvet runt jorden. Kanske håller vårt nya järn för ytterligare ett varv.
Birgitta Boye-Freudenthal