Torres Strait.

Ariel IV 2000-08-20

Resebrev 112: Torres Strait.

Thursday Island! Mitt i Torres Sund mellan Australiens norra spets och Papau Nya Guinea. Ett begrepp i långseglarkretsar. "En mötesplats för båtar från hela Stilla Havets övärld. Ett ökänt svårnavigerat omkringvatten. Otäckt starka tidvattensströmmar och luriga rev. Och så krokodiler överallt." Vi mötte bara "Appledore". Undrar var alla andra vänbåtar håller hus. Som crew ombord fanns schweiziska Papolo, som skrapade Ariel ren från rost i Whangarei. Härligt att franskkindpussa honom igen och höra om äventyr på Fiji. Månen i nedan var bara halv, så tidvattensvirvlarna var snälla. Ariel åkte bara måttligt upp och ner, och fram och tillbaka med strömmarna på Thursday Island ankarplats. Om krokodiler fick vi höra allt av australiensiska Bob, på trimaranen Tao. Han hade innan sin pension jobbat som krokodiljägare i tjugo år och tjänat sköna slantar på krokodilskinn och kött. Saltvattenskrokodiler är de stora. "Det gäller att skjuta dem på rätt ställe så att de fina delarna av skinnet inte blir förstört. Skottet måste ta mitt i hjärnan annars dör krokodilen inte. Då kan den bli extra farlig. När den väl är död måste jag snabbt få tag i krokodilen innan den sjunker eller förs bort med strömmen. De små fick jag mest betalt för. De vuxna brukar vara mellan tre och fem meter. Den största jag sett var en riktig bjässe på sju meter. Jag har aldrig råkat illa ut men en kompis fick sitt ena ben ordentligt skadat.

De människor som ibland stryker med brukar vara okunniga turister. Krokodilerna lurar gärna i mangrovebuskar, ofta i närheten av flodmynningar. Men ibland kan de simma in till vanliga sandstränder." Vi tillbringade en afton med krokodilhistorier och hembryggt öl på Tao. Bobs nyblivna skotska hustru i sextioårsåldern, spelade säckpipa så det rungade över viken. Ian på "Bowspring" tittade förbi. Han har seglat runt dessa farvatten i tio år. Sedan han nyligen fått två små barn som springer runt på däck, visar krokodilerna Bowspring ett oväntat intresse. De simmar gärna nära båten och spanar. Tidigt nästa morgon vaknade vi av att Bob kallade oss från sin stora aluminiumjolle. Han hade kikat in en stor "croc" åt oss att bese. På tjugo meters håll, gömd bakom den närmast ankrade båten, såg vi en stor krokodil som solade sig på en sandbank. När vi försiktigt gled närmare med kameror i högsta hugg, tittade han på oss och slank med en kraftfullt knyck på stjärten ner i vattnet. "Han ligger därnere och väntar på oss" sa Bob. "Tur att vi inte åkte i er lilla gummijolle"

På Thursday Island mötte vi en charmerande blandning av Stilla Havets människor. Färre vita än polynesier, melanesier, mikronesier, asiater och aboriginer. Av det moderna västerländska Australien såg vi bara den flygburna kustbevakningen, som varje dag anropade oss och alla båtar på väg. Måhända önskar man inte oregistrerade besök norrifrån. Den stora kontinenten Australien med sina knappt tjugo miljoner innebyggare skulle kunna ge plats för hela folk från asiatiska länder några sjömil norröver, där man trängs om livsutrymme. Torres Strait är en mur mellan två världar, och en portgång från Stilla Havet till Australien. Under andra världskriget kämpade en skara australiensare på Thursday Island för att hålla japanerna borta från sitt land.

Vi besökte en kyrkogård där hundratals japanska pärldykare låg begravda. På gravstenarna stod allt mellan 1922 och 1939. Strax innan nymåne och därmed sammanhängande springflod, lämnade vi med saknad den kulturella smältdegel som öarna i Torres Strait utgör. Sjuhundra sjömil låg framför oss, till Darwin.

Birgitta Boye-Freudenthal