Här följer en väldigt kort sammanfattning av vår seglingsrutt 2017 och 2018, för mer läsning se bloggen här på vår hemsida eller via facebook; ”Ariel IV”



Efter Mikronesien och Palau 2016 kom vi fram till Davao i Filippinerna och marinan på norra Samal Island. Några månader tidigare hade 4 seglare kidnappats från marinan. 3 av dom halshöggs av gerillan så vi valde att inte fortsätta vår tänkta segling i Filippinerna utan seglade söderöver till Indonesien istället, bl.a. till Raja Ampat,



med underbara ankarplatser alldeles för oss själva i veckor…



Indonesien är stort med tusentals öar, vi seglade via kryddöarna och Ambon. Därefter tog vi oss ner till Komodo öarna.



Efter ett kort stopp för proviantering på Bali seglade vi åter ut på Indiska Oceanen, det stora beryktade hav som kom att bli en tuff men spännande historia. Vi testade gränser för vad Ariel och hennes besättning tålde och klarade.



Första biten ut till den lilla australiensiska atollen Cocos Keeling Island var snabb och helt ok, inga katastrofer och inget sönder.



Där blev det 3 veckors väntan på ett något så när bra väderfönster. Men det gick ingen nöd på oss i paradiset, vi hade en fantastisk tid tillsammans med andra seglare, alla väntade på samma sak, bättre seglingsväder! Vi sprang, simmade, snorklade, grillade och väntade.



Vi hade nu 2400 nm kvar över södra Indiska Oceanen till Mauritius. En lång översegling där alla båtar brukar sätta fart-, dygns- och distansrekord pga starka vindar och medström, men det är också ofta den mest obekväma överfarten.

Vi snittade upp mot 200 nm per dygn med revad fock och tre rev i storen! Vi hade tre vågsystem att förhålla oss till, dyningar från både norr och söder och vindsjö akterifrån! Det var bara att hålla i sig och få tiden att gå med film och TV serier!





Jens, vår son, kom till Mauritius och seglade med till Nosy Be på nordvästkusten av Madagaskar.

På Mauritius och Reunion blev det många fina och spännande naturupplevelser och otroliga vandringar. Vårt livs vandring blev en vecka runt bergen i Mafate, vykortsvyer vart man tittade.



Madagaskar blev en stor kontrast till Mauritius och Reunion, natur, kultur och levnadsstandard totalt olika. Några platser blev årets höjdpunkter, bl.a. Isla Saint Marie och därefter när vi rundat norra udden av Madagaskar och kom ner till Nosy Be.



Trots gott om tid var vi rastlösa att komma vidare, seglingen över Mocambique kanalen till Sydafrika är inte enkel och måste planeras noga utifrån ett komplext väder, vind och ström-system. Vi var 8 båtar som korsadekanalen och samlades bland Bazarutu öarna utanför Mocambique. Efter en vecka fick vi äntligen ett litet väderfönster så vi kunde ta oss ner till vårt första stora mål i Sydafrika, Richards Bay.



Där blev vi fast i 3 veckor innan vi kunde segla vidare, men vi trivdes bra i Richards Bay. Det är för övrigt kanske bästa alternativet att lämna båten där om man skall resa hem. Det är också en bra utgångspunkt för dom många safariparkerna i norr! Vi hyrde bil en vecka och kunde kryssa av 3 av the Big Five. Resten får vi sannolikt se i Kruger parken i oktober. Men vi fick se otaliga andra afrikanska spännande djur, flodhästar, mängder olika antiloper, fåglar, giraffer, apor, bufflar och många andra.



Med 30 till 40 knops medvind och 5 knops medström blev det vilt och snabbt men tröttsamt ner längs Sydafrikas ostkust. Efter stopp i Durban och Port Elisabeth kom vi äntligen till Hout Bay strax innan Cape Town.

Där hade vi i flera mail varit i kontakt med marinan och varvet och bokat plats och upptagning för bottenmålning. Det visade sig emellertid att det bara var 1,8 m djupt max vid högvatten! Vi hade flera gånger redovisat vårt djup på 2,7!

Så efter snabbt beslut drog vi vidare till Saldanha och Yachtport Marina där man har en 100 tons travellift som utan problem lyfte Ariel på land inför vår hemresa till den svenska julen, till våra barn och första barnbarn, tvillingarna.

Vår plan var att återkomma i mars och sandblästra, måla om båten från köl till däck plus en lång arbetslista. Det blev en helt annan story som kom att dränera oss på kraft, energi, pengar och tyvärr tron på SA, Till slut var vi psykiskt och fysiskt slut då vi äntligen kunde flyga hem till den svenska högsommaren. Men det är en annan historia!





Sommaren 2018 är vi åter hemma i Sverige hos familj, vänner. Vi måste också fylla upp skattkistan som sprang läck, stort hål i botten!

I oktober återvänder vi till en nymålad och fin ARIEL IV i Saldanha. Dessförinnan hinner vi med en avstickare till Kruger parken tillsammans med Jens och Rasmus. Tillbaka i båten är det mest ”vårrustning” som gäller, och att förbereda oss för nästa etapp som kommer att gå via Namibia, St Helena och sedan troligtvis Rio de Janeiro i Brasilien. Låter magiskt!

Sockertoppen here we come…