Kakor och kex var slut, godisförrådet nära botten. Men när vi nu ändå var tvungna att gömma oss bakom ett skyddande Kap för att invänta medvind, var det skönt att bara äta, vila och kolla om benen fortfarande bar. Detta var inga isbjörnsområden men desto mer vanligt med grizzly och svartbjörn. På stranden fanns tydliga björnspår, inte särskilt gamla. Med gevären som vanligt med på färden vandrade vi över mjuka tundramarker. Torrt, gult, brunt, ett och annat grönt strå så långt ögat kunde nå. Niklas och Lotta hittade hjortron och lite lingon. En liten hjord med caribou (arktisk vildren) betade lugnt en bit bort. Marken doftade höst. Vårt huvuduppdrag i land var att bränna skräp och leta vatten. Skräpbålet brann snabbt ner. Två nästan uttorkade vattendrag rann ner, på var sin sida om vår landningsplats. Men trots att Kåre körde slangtricket och försökte lura det minimala rinnande vattnet att hitta in i vår dunk så misslyckades vi med att få det användbart till att fylla tankarna med. Alltför mycket sand och sediment hittade också in i dunken. Nåväl en dunk disk- och tvättvatten är inte dumt att ha. Men operation vattenlet fick göras om och skjutas på morgondagen.