Vi hoppades hinna fram till nästa etappmål Västmannaöarna till midsommarafton, 3 dygns segling över Islandsryggen. Väderprognoserna var lika svårtolkade som vanligt, men inga oväder förutspåddes så vi fick bara ta det som vädret bjöd på och hoppas på lite segling. Man lovade eventuellt lite kortvarigt starka nordliga vindar om 48 timmar. Tog halva dagen att komma ut på öppet hav, vi hade planerat in medström mellan alla öarna vilket funkade fint men tyvärr inte mycket till vind. Moln och dimbankar skapade fascinerande bergsformationer och en känsla av mystik, totalt trädlöst, knappast en buske, dock massa grönt gräs till alla fåren. Enstaka ödsliga byar på platser som man undrar varför? Varför just där? Finns dock oftast en naturlig förklaring, kanske lätt att ta sig iland eller ut i båt, lite bördig jord, skydd mot oväder? Väl fria från dom höga öarna fick vi lite seglingsbar vind, dock temporärt. Hade sett seglen på Muckle Flugga strax norr om oss, dom hade nu också bestämt sig att segla västerut och vi hade radiokontakt regelbundet under hela överseglingen. Radiosnack är alltid lika mysigt men är också en trygghetsfaktor. Dom ogillade liksom vi all motorgång, men vad gör man när man inte har något val? Finns inget värre än att se och höra seglen slå i dyningen. Vi försöker med alla knep för vi är rädda om våra nya segel som vi är extremt nöjda med. Elvström har levererat våra första riktiga långfärdssegel någonsin. Allt är så väl genomtänkt och funktionellt och tillsammans med ett gediget hantverk så är dessa segel outstanding, men nu skall dom också testas i artiska förhållanden. Mycket riktigt kom den nordliga vinden till slut. Varför kommer alltid stökigt väder på natten. Nu hade vi hög gammal sjö från syd, en dyning från sydväst och en snabbt växande hög sjö från norr. Någon sade något om torktumlare? Magen sa något om att inte vilja vara med (hade hoppats på sjöben nu) men efter att fixat alla segel och fått vila så gjorde vi i alla fall god fart och distans. På morgonen, midsommarafton siktar vi äntligen en strimma land på styrbordsidan, Island. Därefter sticker allt fler öar upp rakt föröver, Västmannaöarna. Något askmoln eller vulkaner såg vi inte i grådiset, bara en mindre glaciär som kanske skulle kunna vara Eyjafjallajökull eller kanske grannen Myrdalsjökull? Men ju närmare vi kom vårt mål ju mer klarnade vädret med en sol som värmde och vi njöt nu av seglingen, att vi kommit en bra bit på väg och att vi skulle få fira midsommar med sill och potatis på stillastående dukat bord i hamn.
