Kan du minnas hur det känns när svett tränger ut i små droppar i pannan? Eller på mustasch platsen under näsan? Eller i nacken och på hela ryggen så att den börjar rinna i små irriterande kliande droppar? Utan att du jobbar fysiskt utan bara är stilla. Ja så är det här, hela tiden, dagtid. Vi har lärt oss att ”ge upp” inte kämpa emot och försöka hålla svetten stången. Ombord har vi ofta inga kläder på oss så det gör inget, och vi har ett stort soltak som skyddar mot direktvärmen från ovan. Härliga veckor i vildmark, som här i Raja Ampat, Indonesien ligger vi mest i havet förstås.

Kvällsbrisen svalkar i sittbrunnen. Vanliga dagar lever vi där fram till läggdags. Vissa dagar bygger vi en säng i sittbrunnen och tar upp dynor från kojerna. Skönt, men inte de dagar när det kommer värmeåskväder med massor av regn. Kojen därnere är ett alternativ. Fläktarna surrar lite men ger härlig svalka. Ibland räcker det inte, då är det bäst att ha våta handdukar som täcke. Tunna kökshanddukar ska det vara som bara känns lite fuktiga och kalla. De torkar snabbt på kroppen så man måste väta dem två gånger till under en normal natt.

Iland låter vi helt enkelt kläderna vara svettvåta och därmed lite svalkande. Det är viktigt att ha rätt färg på tröjan så inte svetten syns för mycket. Värmesvett luktar inte illa. Den är bara som vatten. Igår drack jag sex liter vatten.

Morgonte och kaffe till fika är helt dumt förstås. Värme inifrån också!  Men inte kul att ändra så gamla njutvanor. Iste är inte lika gott… Däremot är det gott med is i en ”sundowner”. En båt vi mötte hade ismaskin. Den var stor som ett litet kylskåp och tog upp en halv koj.

Mot kvällen går värmen upp ombord under däck. Brödbaket är oftast avklarat men tillagning av middag alstrar massor av värme. En dag då Eric lagade pannkakor hade vi värmerekord ombord, 37,2 grader i pentryt.