I västvärlden har vi vår alkohol. I stora delar av Stilla Havet har de sin kava. Här på Pohnpei har de både kava (kallad sakau) och sina betelnötter. Bilförarna har en ask nötter bredvid sig och spottar ut genom rutan, precis som en del av oss askar cigaretten ut genom rutan. Vi har snusare med äckligt brunt som rinner. Här har de betelnöttuggare med äckligt rött som rinner. En ung Pohnpeikille, som utbildat sig i Japan, sa att hans japanska flickvän vägrade att kyssa honom. Hmmm…

Roligt nog är vi alla fyra nu ombord ”springare”. När det anordnades ett lokalt springlopp här på ön ställde vi naturligtvis upp. Loppet började kl sju på morgonen innan värmen förlamar alla springmuskler. Klockan sex ösregnade det. Klockan sju ösregnade det också. Drygt hundra glada Pohnpeianer samt vi, rusade över startlinjen i ösregn. Det rann, verkligen forsade vatten nerför gatan och regnet piskade i ansiktet så vi knappt kunde se. Ett tropiskt regn är inte att leka med. Ingen tycktes bry sig, alla bara sprang vidare, och alltså även vi. Fötterna blev tyngre av genomvåta skor men tro mig, det går fint att springa i hällregn, bara det är varmt. Gissa vem som vann klassen 50 plus. Paula vann för damer och Tomas för herrar. Jag och Eric kom tvåa i samma klasser. (De få övriga 50 plussare som deltog föredrog att promenera.) Paula och Tomas fick de nästan största prispokaler vi någonsin sett. De var helt tillverkade i skimrande plast.

Efter alla hiker och vattenfallsturer börjar våra gympadojor att falla i bitar. De har simmats med, klampats i leras med, bestigits berg med och sedan skurats och torkats i solen oräkneliga gånger. När stoppningen börjar ge sig och hårda delar tittar ut finns det inte en gympadojshop att införskaffa nya i. Idag har jag lagat min vänstra doja med en bit mjuk gammal t-shirt och tre lager silvertape. Det fungerar utmärkt.

När ösregnen, de s.k. squalls dundrar in, så kommer även vinden i arga kast. Tomas har försökt genomföra ett projekt som handlar om att skicka vykort till släkt och vänner i Sverige. Det svåraste var att få fast frimärkena på korten innan de blåste bort. Men vinden gör förstås att vi har gott om power från vindgeneratorerna. Det är bra. Regnet gör att vi kan samla vatten och får fullt i vattentankarna. Det är också bra. Och mellan skurarna kommer den härliga solen fram och vi lyckas torka alla våta grejor. Vi gillar det, att vara här i tropikerna. (Även om svetten rinner i huvudkudden nattetid)

Imorgon lämnar vi Pohnpei, huvudön i Mikronesien och seglar mot Ant atollen och Chuuk.