Vi åkte med bussen till närliggande Nadi för att handla på grönsaksmarknaden. I morgon seglar vi mot sydost, mot de avlägset liggande Lau öarna. Ja, kanske inte så avlägsna egentligen, men de ligger rakt i den normala vindriktningen, dvs. rakt mot de sydostliga passadvindarna. Enligt väderprognosen ska det kunna gå nu med en tillfällig sydlig luftström. Det händer inte ofta, håll tummarna.

Så vi behövde storhandla; pumpa, ananas, papaya, massa bananer i olika mognadsstadier, taro, mango, brödfrukt och alla de vanliga grönsakerna. Nedtyngda med kassar och ryggsäckar väntade vi på bussen. Den första stannade men föraren sa att den inte går ner om Viseisei där vi skulle gå av, utan direkt till Latouka på stora vägen. Den andra bussen stannade och föraren nickade att den går till vår by.

Så kom vi till avtagsvägen. Föraren kollade i backspegeln att det var här vi skulle ner. Eric nickade jakande och han svängde. Alla i bussen tittade förvånat och undrande på varandra. Kvinnan bredvid mig sa att hon aldrig åkt den här vägen förut men att det var roligt att få se byarna längs kusten. Nu förstod vi att föraren körde den här omvägen enbart för att vi önskade komma dit. Folk skrattade och tjoade i bussen och verkade tycka det var riktigt spännande. Undrar vad region Skåne hade sagt om en av deras bussförare hade visat samma servicegrad.

Glada i hågen kom vi hem med frukt och alla grönsaker. Resten av provianteringen hade vi gjort dagen innan. Allt är packat och klart, imorgon lägger vi loss och seglar mot de öar i Fiji där man fortfarande lever på traditionellt sätt. Det var bara några få år sedan som seglare fick tillåtelse att besöka dem. Vi har sedan länge kava ombord som ska överlämnas till hövdingen i byarna vid de traditionella mottagningsceremonierna.

Så farväl på ett tag! Vi kommer förmodligen inte att hitta något internet på ganska många veckor.