Så kom vi till Karibien, närmare bestämt Grenada, Prickly Bay. En trött tjänsteman, i ett litet hus vid stranden, klarerade in oss efter en timmes väntan. Han hade tjusig uniform och byxor med knivskarpa pressveck.

Prickly Bay är en stor skyddad vik med massor av ankarliggare. Efter några års segling i långseglarfattiga vatten är det kul att nu vara tillbaka i långseglarhetluft. Fem svenska båtar, engelsmän, fransmän, holländare, en italienare, en ryss, massa amerikaner och andra. Roligt att kolla flaggor och prata med folk på bryggan. Familjen på svenska båten ”Swede Dream” funderar på att bosätta sig här på land på riktigt.

Andra dagen vinkade vi in en minibuss till en vägkant och for på utflykt till öns lilla huvudstad St George med ca 40 tusen invånare. Staden är byggd kring en sjunken kratersjö som blivit en naturlig skyddad hamn. Nu kändes det verkligen Karibien, fullt med glada människor, knappt en enda vit, hög reggaemusik från olika håll, fina små hus i glada färger som byggts uppe på bergssidorna runt centrum, myllrande marknad, fiskebåtar i klara färger och hör och häpna två steelbands på samma dag.

Ett steelband var unga killar som övade i ett gammalt förfallet hus intill marknaden. På utsidan finns målade bilder av steelband musiker. Det andra bandet var imponerande proffsigt och spelade på kvällen nere vid kajen som del i en liten lokal ljusfest. Träd, hus och båtar var klädda i färgade ljus. LED lampor har gjort sitt intåg även här. Stora och små gick lite dansade fram längs kajen. Vi kunde inte låta bli att sittdansa på en bänk. Tror inte att någon kan motstå dessa rytmer.