november « 2017 « Ariel IV

En bit Afrika

november 26th, 2017

Det känns nästan lustigt. Efter hård segling, först till Mocambique och sedan till Richards Bay Sydafrika, ligger vi plötsligt i en skyddad hamn. Människor strosar runt och tittar på båtarna, restauranger och barer är fulla. Kul och ordnat land liv.

Vi har inte kunnat motionsspringa på öarna i Indiska Oceanen. Våra kroppar är smidiga och starka som resultat av båtlivet men det är dåligt med flåset. Sagt och gjort. På med löparskorna. Första rundan går ut på ett fritidsområde, en halvö i närheten. Vi springer lugnt och skönt, wow löparbenen funkar fortfarande. Eric råkar trampa på en gren som sticker ut från en buske. Sällan har han blivit så direktskrämd. En apa far ut ur busken, skriker och nästan attackerar. Hoppsan förlåt lilla apan vi menade inte att trampa på din svans. Nu ser vi att det överallt sitter apor och tittar på oss.

Längre fram går rundan över en å. När Eric springer fram mot bron dyker plötsligt en stor flodhäst upp bakom en buske. Adrenalinet far i topp igen. Flodhästar kan vara riktigt farliga om man kommer för nära.

Vi vänjer oss, javisst apor och flodhästar lite här och där. Vi vill se mer av det afrikanska djurlivet. Bara en timmes körning härifrån ligger Unesco World Heritage” iSinangaliso Wetland Parc” och lite längre bort ”Hluluwe-iMfolozi Game Parc”. Den senare brukar kallas den näst bästa i Sydafrika efter Kruger Parc.

Så en underbar dag åker vi safaribåt i iSingaliso och ser stora familjer av flodhästar nästan vart vi än tittar. Och det som vi först trodde var en massa stockar som flyter i vattnet visar sig vara fullt med krokodiler. För att inte tala om alla fåglar överallt …

När vi trodde vi inte kunde bli mer överraskade och imponerade kör vi nästa dag in i Hluluwe-iMfolozi på små sandvägar. Bakom första kröken står en hel flock zebror och betar. En hjord antiloper springer över savannen. Längre bort tittar stora snälla ögon på oss över trädtopparna. Jättelånga halsar på prickiga kroppar med långlånga ben. Giraffer i vild miljö trodde vi inte riktigt på att vi skulle få se. I närheten av en flod kommer en gigantisk noshörning mot oss i vår lilla hyrda bil. Läskigt! Han skulle lätt ha kunnat välta bilen. Så fortsätter dagen med upptäckter av vilda djur. Ögonen rinner efter allt spanande in i bushen. En fantastisk bit Afrika!

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Fjärilar (i magen)

november 17th, 2017

Så var det dags, för den fruktade seglingen från Madagaskar över till Afrika. Olika vädergurus gav oss samma bild. Fem dagar med ostliga eller nordostliga vindar, dvs medvind. Vi borde hinna tvärs över Mocambique Channel till Bazaruto i Mocambique, men inte till Richards Bay och Sydafrika som vi hade hoppats. Mycket riktigt, på sjätte dagen vände vinden rakt emot den kurs vi haft. Tur att vi inte var kvar därute då. I dessa vatten går världens starkaste strömmar, hamnar man i sydgående medström med hård sydlig motvind kan man hälsa hem. Omkring 20 meter höga, så kallade freak Waves, är inte ovanliga här.

Mindre tur var att sista seglingsdagen hördes autopiloten StorAlf klaga klonk, klonk, klonk. Ve och fasa, vi hade förlorat en trogen och stark besättningsman, han kunde inte mer. Nu hade vi bara vindrodret Gandalf samt LillAlf kvar. LillAlf är vår lilla autopilot för motorgång. Vi blev tvungna att handstyra när ingen av dem kunde klara det. Att ha en levande sailor stående vid rodret hela tiden är inte lätt när man bara är två ombord.

Sju båtar från lika många länder var vi, som hade legat i Bali Bay på Madagaskar och väntat på ett lämpligt väderfönster att segla över i. Det var ”Argonaut” från Holland, ”Gaia” från Mauritius, ”Frieda” från Tyskland, ”Chrisaloha” från Frankrike, ”Shuti” från Israel, ”Sucarrao” från Spanien och så vi på Ariel IV från Sverige. Det kändes häftigt när vi alla styrde ut mot öppna havet och skönt att vi kunde prata lite med varandra på kortvågsradio varje kväll. (Även om de flesta har satellitkommunikation nu för tiden). Vi utlyste en tävling. Den som fångade största fisken på väg över skulle vinna en flaska rom. Vi kom faktiskt tvåa efter att ha fångat två ganska stora guldmakrillar. Rommen gick till fransmännen.

Under hela det femte dygnet seglade så den ena båten efter den andra in i skydd bakom Bazaruto vackra sandöar i Mocambique. Inget party precis, alla var dödströtta efter en hård segling. Men nästa dag drog tolv glada sjömän salta historier i Ariels sittbrunn.