Javisst, det är klart att vi kände oss rädda, när vi seglade från de lugna söderhavsöarna mot Filippinerna och den marina som nyligen fyra seglare kidnappats från. En halshöggs då ingen lösensumma utbetalades. Nästa seglare ska halshuggas den 13 juni om inga pengar kommer fram. Även om marinan efter det som inträffat nu verkar vara idiotsäker med massa staket och vakter så visste vi inte om kidnapparna kanske kunde anfalla oss när vi seglade över bukten in mot säkerhet.
Därutöver måste vi akta oss för de beryktade FAD som finns i mängder i sydostasiatiska vatten. Det betydde jobbiga vaktpass för oss, ingen vila, stenhård uppmärksamhet med kikare föröver. FAD står för Fish Artificial Device och är allehanda små och stora konstruktioner av tunnor, stålrör och annat. De bär upp långa trossar under sig och skapar artificiella rev som drar fiskar till sig.
150 sjömil utanför kusten såg vi i gryningen en första FAD, ett slags jättetunna, ca en och en halv meter i diameter och omkring fem meter lång. Vi räknade till tolv FAD med jämna mellanrum innan vi kom närmare kusten. Runt varje FAD cirkulerade två eller tre havsgående fiskebåtar. Så rundade vi Kap Augustin och styrde in i bukten som vi så länge oroat oss för.
Nu blev det närmast cirkus. I det lugna vattnet innanför revet låg massor av små FAD, massor av små fiskebåtar och långa nät lite här och där, kors och tvärs. Kikaren gick varm och vi styrde i slalom mellan olika fiskeredskap och fantastiska båtskapelser. Nu försvann all rädsla. Fiskarna vinkade och log. Två unga killar kom körande upp till oss på små ”mopedbåtar” och gav oss en fisk. Vi langade över några konserver som tack. Welcome to Philippines hördes från flera håll.
Nu ligger vi tryggt vid brygga och jobbar med att förbereda Ariel IV för att klara sig själv i omkring ett halvår. Hon är avklädd seglen och ser sorgligt naken ut. Men hon viskade i mitt öra att de två åren genom Stilla Havet varit ganska påfrestande för rigg och skrov och att hon faktiskt ser fram emot lite vila.
