”Semestern från semestern” är slut. Jens har lämnat oss tårögda på bryggan för en ny längtansperiod. Han lämnade massor av glädje efter sig. Den räcker nog tills vi ses igen.
Nu är det dags att ta tag i diverse underhållsjobb. Men innan vi ens hann börja på de planerade jobben hamnade vi i en oväntad möjlighet. Den gav ett nytt spännande jobb som tog två dagar.
Vi sa hej då till Jens på en kaj i en marina (Vuda Marina). Här ligger vi nu helt lyxigt i hamn två veckor för att enklast kunna proviantera, skura däck, tvätta, städa, få svetsat några rostfria grejor som gått sönder och en del annat. Det var det vi skulle göra. Men fullmånen sken och vattnet i hamnen sjönk mycket, mycket mer än den vanliga tidvattensskillnaden. Hoppsan, det hade tydligen inte marinaansvariga tänkt på när de anvisade oss plats längs kajen. Stackars Ariel stod på grund och värre blev det. Till slut lutade hon så vi blev tvungna att sjöstuva. Hm, det var svårt att sova. Jag ramlade ur min koj. Men då kom Eric på den geniala idén att vi skulle använda oss av den märkliga situationen istället för att sura.
Vid lågvatten nästa dag var nästan en halvmeter botten synlig över vattenytan. Eric kravlade på en stege längs vattenlinjen och lyckades måla två nya lager cirka 3 dm ner på den del av bottenfärgen som var lite bortslipad. Det beror på att vi så många gånger rengjort vattenlinjen från alger med skurborste. Första dagen målade Eric ena sidan och nästa dag andra sidan, då jobbandes från dingen. Hurra så bra nu slipper vi lyfta båten för bottenmålning på ytterligare något år! Tredje dagen fick vi en ny djupare plats.
