Vi har nog aldrig varit så väl förberedda inför en längre oceansegling som nu. Hamnkaptenen önskade oss lycka till på färden. Tulltjänstemän och immigration I Honolulu var riktigt trevliga och hjälpsamma när vi klarerade ut. Alla vänner på kringliggande båtar och folk från yacht klubben var kramade och mejladresser och hemsidor utväxlade. Eric startade motorn. What, å nej, den startade inte. Bara ett litet vekt gny, sedan ökentyst, tomt. Vi tittade på varandra och jag började nästan gråta. Efter alla dessa förberedelser skulle vi inte komma iväg. Oåterkalleligt hade vi skrivit lite kaxigt. Ha, där fick vi för den!
Så började detektivarbetet, symptomen var klara men ingen visste vad felet var. Cruising vänner kom med olika råd. Det måste vara startmotorn. Det tog Eric sex timmar att byta den. Nähä ingen skillnad. Det måste vara startbatteriet. Vi fick låna ett från en fransk båt. Nähä, ingen skillnad. Det måste vara någon kabel eller någon dålig kontakt eller lite rost eller … Eric provade allt. Sedan engagerade vi en professionell dieselmotorelektriker. Han provade allt. Nähä, ingen skillnad. Bara en massa dollar som försvann.
Tiden gick och vi skulle bli tvungna att klarera in igen och betala massa mera hamnpengar och be att få tillbaka nyckeln till klubben, packa upp soltaket, lägga på segelkapellet …
Två dygn senare följde Eric en av tankarna han haft med sig från början. Kanske är impeller pumpen sönder. Och det var den! Hela avgassystemet hade fyllts med vatten så att varken avgaser eller vatten kunde avgå akterut. Som tur var fylldes aldrig ventilerna med vatten. Eric kunde fixa det själv! Intuition fungerar alltså även gentemot motorer …
