Dinge-cirkel-fest

februari 24th, 2014

Genom djungelnNär man ”raftar up” och bildar en flytande ö, lägger man ett antal båtar för ankar intill varandra och får en slags flotte att umgås på.

I Tenacatita, en bit söderut längs Stilla Havskusten i Mexiko, blev vi inbjudna till en dinge-raftup. Det har vi aldrig varit med om förut. Ett trettiotal cruisingbåtar låg i viken. Tjugofyra dingar samlades längst in på grundare vatten och band fast sig i varandra så att det bildades en stor cirkel. En dinge hade sitt ankare i botten.

En kille reste sig upp, blåste en stark klar ton ur en snäcka, och sa med glimten i ögat sa att han var borgmästare i viken. Han höll sedan ett fint litet tal om livet som långseglare och varför man väljer det.

Sedan bjöd han till knytkalas, det märkligaste vi varit med om. Alla bidrog med varsitt fat innehållande små bitar av pajer, pizzor, sallader, bröd, kakor, efterrätter etc, you name it. Faten skickades runt med början till vänster. När vi tagit lite från varje fat som passerade, hade vi en hel färgrik buffémåltid framför oss.

Festen fortsatte, alla berättade lite om sig själv, stående i sin dinge, några personer spelade och sjöng. Sista låten var vi alla med och spelade på allt som tänkas kunde. Vår dinge blev en trumma. Alla hurrade när solen gick ner. Vi hade fått flera nya vänner.

Nästa dag for vi på dinge expedition bland krokodiler i ett mangroveträsk.

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Segling på land

februari 17th, 2014

Segling på landEfter en fantastisk landresa genom Mexiko är vi nu tillbaka ”hemma” igen. Ariel IV har lämnat bryggan där hon låg i säkerhet när vi var iväg, och återgått till ankarplats som vanligt. Vardagslivet ombord är sig likt. Segla, fiska, spana på havsinvånare, kolla in närmaste by/beach/berg, sova, äta, hushållsjobba, båtjobba, umgås, relaxa, …

Alltid finns det något som behöver göras på båten. I två dagar har Eric iförd våtdräkt legat under Ariel och skrapat bort snäckor. Jäklar vad de hittar båtbottnar fort i dessa varma vatten. Jag har suttit i stekande sol på däck och pumpat vår ”shallow water breathing apparatus” som ger luft till Eric. Alla våra fyra armar är helt slaka, helt slut.

När botten blivit slät som en babykind kan vi segla flera knop snabbare än när en massa utbuktande snäckor tar emot. Så vi lämnar Banderas Bay, seglar vidare söderut igen. Havet kokar av marint liv. Valar hoppar omkring oss, delfiner i hundratal, flera stora havssköldpaddor och kaskader av bubblande småfisk med jagande sjöfågel strax ovanför. Här i Mexiko seglar vi ofta på land. Sjökorten stämmer inte alls. Öarna på bilden finns inte heller, de ligger 50 sjömil längre söderut i en annan vik.

Kommentera » | 1 Kommentar »

Djungel och regnbågsflagga

februari 9th, 2014

Eric i djungelnPå fortsatt landresa, med nattbuss från Mexico City, kom vi till Palenque, Chiapas intill gränsen mot Guatemala. Vår bostad blev ett ”backpacker” djungelhus med palmbladstak. På kvällarna satt vi utanför och förundrades över den doftande, drypande, storblommande växtligheten och de näst intill öronbedövande djungelljuden. Apor vrålade, syrsor spelade, kolibris lät nästan som i Disneyfilmen på julafton i Sverige. En å forsade lagom snällt förbi utkiksplatsen. Vi är oerhört glada att vi är två som delar denna fantastiska upplevelse. Vi önskar att vi kunde, om så bara för en kort stund, teleportera dig hit, du som läser detta så att vi kunde dela med oss av upplevelsen, av detta underbara som inte riktigt går att beskriva i ord.

På utflykt till Maya staden, Yaxchilan, halvt erövrad av växtlighet, lämnade vi pass och pengar hemma väl inlåsta. Holdups har rapporterats i dessa trakter, men vi mötte enbart vänliga mexikaner. Bussen körde i dunderfart längs smala gropiga vägar och sedan en snabb flodbåt av trä en timme uppför Rio Usumacinta-floden. Folk i Guatemala vinkade från ena stranden och mexikaner från den andra innan vildmark tog över. Vi kommer aldrig att sluta förvånas över Maya folkets kunskap och skicklighet. Utan metallverktyg och utan hjul har de med hjälp av enbart sten och eld byggt arkitektoniska mästerverk och skapat unika konstverk som binder samman livet med naturen och hela universum.

De sista dagarna av vårt landäventyr ville vi se en liten bit av det mer välbeställda Mexiko, Yucatan halvön som med hjälp av Maya slavar formades av spanjorerna på 1500-talet, numera en populär turistdestination. I staden Merida revs fem gigantiska Maya-pyramider för att bygga de amerikanska kontinenternas första katedral och några maktutstrålande hus. Dagens Merida är ett vackert vänligt ställe, enkelt och tryggt att vara i. Jag sitter och skriver vid ett träbord intill en liten pool, Eric ligger i en hängmatta bredvid och äter nötter. Runt omkring är små statyer, palmer och stenväggar målade i blått och rött. Ett femtiotal ungdomar från hela världen rör sig i trädgården, i duschar och kök. Ikväll ska vi delta i en cooking class och en salsa kurs. Vårt enkla rum har två jättestora fläktar som går hela natten.

Under ännu en varm utomhuskväll lyssnade vi till folkmusik på torget. Vid ena sidan stod två överviktiga kvinnor och pussades. Under frukosten på gården idag fick vi veta att i Ryssland häktades unga människor som sjöng nationalsången med regnbågsflagga i händerna.

Kommentera » | 5 Kommentarer »

En ny värld

februari 2nd, 2014

I antikenHoj, hoj vilken ny värld vi har hamnat i. Från stilla segling, paradisiska öar och småbyar har vi tagit mod till oss och rest per flygplan till jättestaden Mexico City. 9 miljoner människor bor här och totalt 21 miljoner om man räknar med ”fattigdomsbältet” som omger stadskärnan.

Med pengabältet hårt knutet runt midjan och ryggsäcken på magen steg vi undrande (och lite rädda) ner i tunnelbanan från flygplatsen, men den var ren och full av vakter, även om vi säkert mötte hundratusen mexikaner. 5 miljoner åker tunnelbana varje dag.

På youthhostel finns numera dubbelrum med eget badrum. De kostar nästan inget här, plonk mitt i centrum. Första natten med näsblod och andningssvårigheter i trappan insåg vi att 2200 meter är mer än hundra meter högre än Kebnekajse. Så nu blir vi bloddopade, får fler röda blodkroppar och kan kanske springa dubbelt så fort när vi kommer tillbaka till Ariel IV.

Nu fem dagar senare har vi insett att vi älskar den här staden. Överraskningar överallt och en brusande spännande folkliv. Mängder av småentreprenörer i basarer, tält eller direkt på gatan, massor av frifräsande ”kulturarbetare” som spelar alla slags instrument eller sjunger opera från balkonger, dansar tango slowmotion, föreställer guldfärgade revolutionärer eller serietidningshjältar, brinner i eldcirklar eller vad du kan tänka dig. Oväntade matställen i portgångar, källare, på gatan eller i tjusiga palats. Många fattiga som tigger. Snälla, hjälpsamma poliser överallt, flaggor, obegripliga demonstrationer och parader här och där.

Och kanske mest fantastiskt av allt, pyramider och lämningar från de gamla kulturerna då Mexiko var bland de världsledande. Här fanns högstående civilisationer när vi i norden hade stenålder och medeltid. Spanjorerna kom på 1500 talet, snodde allt av värde och tog död på större delen av befolkningen. Idag är mexikanerna stolta över sin identitet som eget folk med anor från både Spanien och de antika indianfolken.

Kommentera » | 4 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com