När vi för länge sedan seglade ett år i Medelhavet fanns knappt internet. Vi skrev reserapporter varje månad och skickade dem med brev till familjen hemma i Sverige. Breven skickades sedan vidare till släkt och vänner enligt en uppgjord lista med drygt 30 adresser. När sista personen på listan läste om våra äventyr hade det gått minst två månader sedan de hände. Svarsbreven hämtade vi i någon poste restante lucka. Ofta hade de kommit bort. Ungefär en gång i månaden lyxade vi oss och ringde de närmaste. Om vi inte hört av oss på någon månad blev de lite oroliga. Man berättade för oss att seglingsäventyret kändes riktigt spännande och långt borta. Kommunikationen med hemma tog några timmar varje månad.
Nu skypar vi, facebookar, skickar bloggar till hemsida och mejl till familj, vänner och en hel massa intresserade människor så ofta vi kan. Det tar en hel del timmar att skriva och att hitta internetställen i land, så nu har vi skaffat ett mexikanskt modem som ger oss tillgång till nätet ombord. Dessutom har vi sedan länge mejlmöjlighet med ”sailmail” via kortvågsradion.
Nu skulle vi kunna säga att det var bättre och friare förr. Men nej, vi tycker det är härligt att kunna hålla kontakt med hemma och dela med oss av äventyret. Vi blir alltid lika glada när vi får kommentarer eller mejl.
Och för övrigt dagens viktigaste kommunikation: God jul på er!
