augusti 17th, 2011
 Fre 12 aug
På väg tillbaka till Juneau lägger vi till igen en kväll vid flytbryggan i Swanson Bay. Det står på en skylt att det är de lokala fiskarna som lagt ut den, till gagn för alla sjöfarare i behov av trygg natthamn.
En ensam motorbåt ligger redan vid bryggan. Ombord bor en ensam särling som fångar krabbor i viken. När vi kommer förbi skär han just en stor sprattlande krabba i två delar, vrider loss benen och klorna och slänger kroppen i havet. Svårt för oss att se som brukar vara noga med att döda skaldjur humant i kokande vatten.
På kvällen lägerbål på stranden. Det finns gott om drivved överallt. De sånger som alla vi sex kan utantill är mest barnvisor. Björnen sover, björnen sover … har vi sjungit varthelst vi kommit i Alaska. Nu har alla vant sig vid att befinna sig i björnland även om björnspray alltid finns med i ryggsäcken. En örn sitter i en trädtopp strax bakom lägerplatsen. Solen går ner och färgar glaciären tvärs över, i flammande röda nyanser. Lite senare går en stor rund vargmåne upp över fjällen. Magiskt vackert!
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 17th, 2011
 Tors 11 aug
Eric, Thomas och Loren följer med Bud ut i Tootsie Too. Fyra timmar senare kommer de in med två stora hälleflundror. Äntligen, vi har fångat massor av lax men detta blir våra första flundror.
Paula, Karin och jag går på upptäcktsfärd. Hela byn är ett virrvarr av pålar, spångar, bryggor och trappor, upp och ner över klippor och kullar, ett tjugotal gamla fiskarhus med rökerier och några nya sommargästhus. Vid varje brygga ligger en halvstor fiskebåt eller vid några en avancerad sportfiskebåt. En fiskebåt har en dödskalle med vikingahorn som galjonsfigur. Det finns en liten affär, ett minimalt stängt museum och en bod för fisketillbehör som bemannas om man ringer ett mobilnummer. Alla vi möter på bryggorna hälsar och stannar och pratar en stund. Just nu ligger alla fiskarna inne och jobbar med sina båtar. Det är ”closure” (avslutad fiskeperiod) för red salmon, om tre dagar öppnar fisket för king salmon.
Kvällen tillbringar vi i Bud och Christines hus. Det är nästan märkligt att äta kött igen och de ”duckfarts” som serveras i shotglas är ännu märkligare. Som tillbehör mängder av vin från Buds kompis i Kalifornien där de bor på vintern. Bud själv har en stor mandelfarm.
Kommentera » | 1 Kommentar »
augusti 16th, 2011
 Ons 10 aug
Idag är det min födelsedag. Det är härligt att få sova räv någon timme medan konstiga ljud från pentryt avslöjar att traditionell uppvaktning är på gång. Alltid lika fin sång i många stämmor och lika barnsligt roligt! Alla sex tränger sig in i min minimala koj. ”Jag borde nog bytt strumpor innan det här” säger Paula. Födelsedagsfrukost med lyxig fruktmüsli i kuvösen, dvs. stora sittbrunnen. De spännande paketen innehåller indiansmycken, Alaskabilder, signerad Sverigetröja och flaskpost. Paula lyckas hitta grejor i de olika proviantlagren ombord till en kaka, efter snart två veckor till sjöss. Mandelkvarn har vi ingen men Karin provar min Ulu som jag fått i födelsedagspresent, en traditionell halvcirkelformad inuitkniv med tillhörande skräddarsydd skålformad skärbräda. Mandlarna blir mer finhackade än om de malts i kvarn.
I Elfin Bay möter vi Bud och Christine igen och blir omedelbart bjudna på fest på The lodge tillsammans med gäster och lokala fiskare. Wow, vilken födelsedagsfest! Massa mat, vin och tokiga lekar. En av fiskarna fyller också år så alla sjunger för honom och mig på både engelska och svenska.
Kommentera » | 3 Kommentarer »
augusti 16th, 2011
 Tis 9 aug
Valvaka
Idag är en valdag. På väg från North Sandy Cove i Glacier Bay till Dundas Bay strax utanför nationalparken, ser vi valar överallt. Otaliga knölvalar blåser, rullar elegant sina långa ryggar, dyker och svänger lekfullt stjärtarna mot skyn eller hoppar rätt upp i luften med en enorm vattenpelare, för att strax ramla ner igen med ett väldigt plask. En grupp späckhuggare korsar vår väg och vi ser deras uppemot en meter långa ryggfenor sticka upp över vågorna. Passerar några små klippöar vid South Marble Island, som är helt övertäckta med vilande sjölejon. En del dyker och simmar men de flesta ligger mer eller mindre på varandra i högar, i mitten sitter några stora hannar och kaxar sig mot varandra, reser överkroppen, vaggar fram och tillbaka och utstöter hotfulla ljud. Plötsligt nappar en lax på en av linorna efter båten och fokus flyttas till att få huggkroken i den sprattlande fisken och att spruta in lite sprit med en duschflaska i gälarna för att få laxen att stillna. Och så ser vi ”som vanligt” sälar, delfiner, havutter, örnar och massor av sjöfågel. Allt som allt en dag full av oförglömliga ögon- och öronupplevelser i Alaska.
Kommentera » | 1 Kommentar »
augusti 14th, 2011
 Mån 8 aug
Igår var det 16 grader i luften, idag är det 10. Vid John Hopkins glaciären var det 4 grader i vattnet, här är det 10. Men framåt eftermiddagen när vi ankrar i South Sandy Cove har det blivit 16 grader.
Thomas och Loren paddlar mellan hoppande laxar. Vi andra sticker på upptäcktsfärd i stora dingen, till ett floddeltaområde några sjömil bort. I två timmar sitter vi där på en sten och spanar. Laxar leker, sjöfågel skriker, havsvattnet stiger långsamt och vi flyttar förtöjningen till dingen längre upp på stranden flera gånger. Huvudflodarmen fylls långsamt. Laxarna börjar röra sig uppför mittfåran och alla sjöfåglarna samlas runt den, som i väntan. ”Nu åker vi, dags att börja med middagen!” ”Nej vi blir kvar en kvart bara”, säger Eric. Då händer det, en stor lurvig svartbjörn kommer långsamt fram ur skogen, tittar sig runt omkring och lufsar sakta och lugnt över stranden. Stannar då och då och nafsar i sig något. Fångar enkelt en lax stannar upp och äter den. Går sedan vidare och försvinner in i skogen på andra sidan. Tagna av upplevelsen sitter vi tysta på vår sten ett tag och hoppas han ska komma tillbaka. Till slut går vi i dingen som nu är på väg att flyta bort för tredje gången. Vattenytan har gått upp omkring två meter. Då händer det igen … en lite mindre svartbjörn kommer ut ur skogen, förmodligen en ungbjörn. Han hoppar och plaskar lekfullt i vattnet, käkar en lax och lämnar resterna till fåglarna. Till slut kommer han ganska nära oss i dingen. Jag ser honom i kikaren som om han stod två meter från mig. Då får han syn på oss sniffar misstänksamt, vänder tvärt och går långsamt och värdigt iväg. Hans kolsvarta päls blänker i kvällsljuset, han är smärt och smidig, nästan panterlik i sina rörelser.
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 13th, 2011
 Sön 7 aug
Liggedag och städdag. Alla hjälps åt och båten är ren på en halvtimme. Paula och Karin paddlar genom en passage längst in i ankarviken kommer ut i en ny vik och är plötsligt riktigt nära både säl och val. Eric, Thomas och Loren far ut i dingen med fiskegrejorna och drar efter lax men lyckan är inte med dem. Thomas bygger ett läger på stranden och vi letar strandved till ett bål. Härlig värmande eld, bra grillkol, fina sittstenar, lax i folie, smarrig potatissallad, gott vin, go´ stämning, Lasse med besättning joinar, men … detta är Alaska, det småregnar hela kväll.
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 13th, 2011
 Lör 6 aug
Solen öser ner och vi får den finaste dagen vi haft tillsammans. Perfekt, detta är den dag då vi mest behöver solen. För att se den gnistra i glaciärerna och för att kunna tillbringa dagen på däck och njuta av omgivningarna.
På väg vidare norrut passerar vi fem mindre glaciärer och når till slut John Hopkins, den största av dem. Det dånar och brakar när John Hopkins kalvar men havsområdet framför den är täckt av mindre isberg så vi kan inte komma hela vägen fram till glaciärväggen. Jennifer kommer efter och vi förtöjer båtarna intill varandra med fendrar emellan, stänger motorerna och ligger stilla tillsammans vid iskanten som en liten långsamt drivande ö. Vi fixar en jättegryta fisksoppa och Jennifers besättning står för resten till en gemensam lunch. Vi är sex och de är fyra, två av dem från Nya Zeeland.
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 11th, 2011
 Fre 5 aug
Ariel IV strävar vidare norrut in i Glacier Bay och ankrar för natten i Read Inlet. På nära håll är Reid glaciären stor, riktigt stor, med glänsande illblå i sprickor in i den vitgrå ismassan. Forskare har funnit att för glaciärer av den här storleken tar det ungefär 200 år för snön som faller på toppen att pressas samman, bli till is och sedan glida nerför bergssidan till havet. Glaciären är lite tråkigt smutsig. Delvis är det nedfall från atmosfären som koncentrerats under den långa tid som glaciären smält i topplagren, och delvis är det sand och jord som vinden sopat med sig och spridit över isytan. Reid glaciären rör sig omkring en halv meter ner mot havet varje dag.
Vi vandrar längs glaciärkanten men det är svårt att ta sig fram över mängder av lösa stenar som glaciären dragit med sig och lämnat i högar efterhand som isen smälter och blir smalare. Välkända båten Jennifer från Stockholm med världsomseglaren Lasse Hessler kommer in i viken. De kommer från Japan och bjuder på japansk sakebrännvin. En grizzlybjörn med unge lufsar förbi på stranden.
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 11th, 2011
 Tors 4 aug
Det ösregnar hela natten och fortsätter att regna när vi går in till bryggan och tankar vatten och hela dagen när vi går för motor den första etappen upp i Glacier Bay. Moln och dimma ligger som ett lock över bergen. Ingen av de berömda vyerna syns. Vi plockar fram fler lager underställ. Tur att det är bra folk ombord. Ingen surar över vädret, alla fortsätter att spana efter valar och sjölejon. Efter mycket letande hittar Eric instruktionsboken till plottern och kan få tillbaka djupsiffrorna på sjökortet. Dagens köksteam är Paula och Thomas. Rester av gårdagens kycklinggryta förvandlas till omelett och extra många fikan och godisöverraskningar dyker upp. För ankar i Blue Mouse Cove blir gårdagens laxfångst en lyxmiddag.
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 10th, 2011
 Ons 3 aug
Klockan halvtvå på morgonen samlas vi på fördäck och njuter en ankardram. Ankaret har just gått efter en långsam insegling till Glacier Bay, i kolmörker. Stenar och uppgrundningar låg där de skulle men ankrade båtar var svårare att se. Thomas stod i fören och svepte vattnet med en strålkastare. Båtarna låg liksom vi och väntade på att få information om Nationalparken.
Nio timmar senare, efter frukostgröt med kanel, russin, socker och pulvermjölk, filéar Thomas och Eric laxarna på däck. Den största blir kotletter. Alla tre hamnar i varsin fiskburk i kylskåpet. Det kommer inte att vara någon åtgång på konservburksförrådet i denna fiskrika trakt. Vi gav bort en väldig massa müsli, havregryn och pasta till vänner i Kodiak. Nordvästpassageförrådet var alltför gigantiskt. Nu börjar det bli dags att hitta någon lämplig person att donera konserver till.
På eftermiddagen träffar vi en ”ranger” i nationalparkens lilla välkomsthus och får noggranna instruktioner om hur vi ska bete oss och hur nära vi kan gå valar, björnar, sjölejon, lunnefåglar, älgar och alla de andra i Glacier Bay unika miljö. Parken har utnämnts till World Heritage.
Några amerikanska seglare berättar detaljerat om var och hur vi ska fånga hälleflundra. Men vad ska ni göra med den, har ni någon frys, frågar de. Äta den förstås! Kan bli svårt att klara av, räkna med en storlek på omkring hundra kilo, blir svaret.
På hike genom skogen träffar vi en ung kajakguide. Hon visar oss sjösparris, havsspenat och gåstunga, tre gröna bladväxter som gör vår kvällssallad salt och intressant. De växer på land halva tiden och i havet halva tiden när tidvattnet kommer upp. I skogen möter vi också två älgkalvar på långa rangliga ben.
Kommentera » | 1 Kommentar »
| | | | | | | | | | | | | | | | | | |
