juli 28th, 2011
Strax efter 7 på morgonen den 5 juli lyfter jag från Kastrup Airport. Äntligen på väg mot Anchorage, Alaska. Detta är min hittills häftigaste resa någonsin!
Resan börjar med ett par dagar i Anchorage och ett par i Seward innan det är dags att mönstra på. Vilken underbar känsla det är att gå ombord på Ariel 4, jag måste nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt! Jag packar upp seglarstället och övrig utrustning som behövs ombord. Det är en liten, men mysig hytt. Måndag den 11/7, 11:30 så lämnar vi hamnen och får en kryss ut på fjärden med Cecilia vid rodret. Redan efter någon timme får vi se ett vattensprut ett par 100m bort och sen ett till, det är valar och minst två st! Sen fortsätter det mer eller mindre likadant alla dagar vi är ute och seglar. Det är valar, späckhuggare, sjölejon, havsuttrar, delfiner och sälar, laxarna hoppar nästan vart man än tittar. I luften finns det örnar av olika arter, stormfågel, albatross och massor av andra oidentifierbara för en amatör som jag! Vid flera tillfällen får vi uppleva valar på bara 20-30m håll. Det är mäktigt när de dyker upp lugnt och graciöst, och frustar ut sin luft blandat med vatten i en hög fontän, ibland även med ett ljudligt trumpetande! Sen försvinner de ner i djupet med stjärtfenan högt upp i luften. Man kan nästan höra änglakören i skyn, så vackert är det!
När vinden räcker till så får vi underbara seglingsdagar och nätter, vem har fått segla spinnacker på samma bog i 24 timmar? Jag har!
Vi har badat, solat, njutit av nygrillad, nyfångad lax och hälleflundra! Det har bakats bröd, rulltårta, kanelbullar, mm. Vi har ankrat i de mest fantastiska vikarna, med småöar runt omkring och snöhöljda berg i bakgrunden. Ja vi har verkligen njutit av livet fullt ut.
Vi får genom ett par nyvunna Amerikanska vänner uppleva en underbar dag i den yttre skärgården, med bad i varma källor, näcken som spelar oboe (Nils), matlagning över öppen eld, björnar på stränderna och en båttur genom ett sagolikt landskap. Nu är vi på väg mot vår slutdestination Juneau. Där kommer Nils och jag ta oss an nästa äventyr, drygt 5 mil upp i bergen i björnarnas land, the Chilcoot Trail. Mer om detta på en annan sida!
Det här blev ett äventyr bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig!
Ett varmt tack till Birgitta och Eric, Cecilia och Lill-Erik, och sist men inte minst Nils. Ni är allihop mina bästa vänner.
Bill Lundborg
Kommentera » | 2 Kommentarer »
juli 28th, 2011
Över all förväntan
Hur förbereder man sig till två veckor i en femtio fots segelbåt utanför kusten av Alaska? Man googlar självklart, kollar väderdata för olika ställen och pratar med människor som har varit där. Varma kläder, ylle i många lag, regnställ, mössa och handskar. Så blev det att vi packade och psykologiskt ställde oss in på fuktiga dagar och nätter med möjlighet för någon solglimt om vi hade tur…
Nu är vi på väg mot vår slutdestination, Juneau, där vi anländer söndag 24/7 precis enligt plan. Det har varit fantastiskt! Sol nästan varje dag och regnet kan räknas i timmar. Vi har bakom oss ungefär 600 sjömil med lugnt hav, inga oväder, alltid hoppande laxar, delfiner, valar, sjölejon, sälar, fåglar av många slag, och ett fantastiskt gäng uttrar som roade oss med sin nyfikenhet. Även björnar fick vi se, fast inte nära. Den möjligheten fanns nog men vi var för ”fega” när vi vandrade i björnriket: sjöng och hojtade och blåste även i vissa lägen med vårt horn för att varna: här kommer vi! En mycket svår balansgång mellan att vilja se men inte vilja bli uppätna.
Och självklart finns här även människor som över allt har varit trevliga och lite nyfikna på en båt med en konstig blågul flagga. Vid flera tillfällen har vi fått färsk filet av lax och hälleflundra i mängder som har varit på gränsen av vad sex personer har klarat av. Men pricken över i-et var nog utflykten med ”Bud & Christine” den dagen da allt hände: vi åkte båt genom vackra fjordar, såg björnar, badade i en varm källa som höll minst 45 grader, grillade, sjöng, fick ögonen fulla av valar som hoppade och dök och hade det jätteroligt.
Självklar var vi innan resans början lite fundersamma kring hur vi skulle klara av att vara sex i huvudsak okända personer i ett sådant lite utrymme som en femtiofots båt trots allt är. Även det har gått över all förväntan. Kan hända hade vi tur, men här har ömsesidig respekt, tolerans, mycket humor och empatisk förmåga varit nycklarna till denna från A till Ö otroligt upplevelserika och tvärs igenom trevliga resa.
Nu ska Cecilia och jag hem. Vi är fulladdade med foton, filmklipp och otroliga berättelser. Vi varnar er alla: ni kommer att tröttna på oss och vårt alaskaprat, men i början slipper ni inte undan. Ni bara måste lyssna och se vad vi har varit med om. Vi önskar att alla fick den möjligheten som Birgitta och Eric gett oss att få uppleva Alaska tillsammans. We will be back!
Cecilia & Erik ”Alaskadiggers”
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 28th, 2011
Fre 22 juli
Bud och nya vänner i Elfin Cove hämtar oss med Tootsie Too, en snabb sportfiskebåt. I 25 knop drar vi iväg mot White Sulphur Springs, varma källor där vi lyxar oss i vattnet med varsitt glas vin i handen. Erik och Cecilia har köksdag och tillagar lax i folie och potatisknyten över öppen eld. Amerikanerna bjuder på karamellfärgade chips, nachos, korv och pannkaksrullar. Nils spelar som Näcken men på oboe. På hemvägen blir det dans ombord, avbruten av stopp för möten med två björnar och otaliga valar. De simmar och dyker med rullande ryggar och svepande stjärtar överallt i vattnet omkring oss. Sälar, sjölejon och örnar finns också överallt. Hela dagen är som tagen direkt ur en misstänkt överdriven turistbroschyr om Alaska.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 28th, 2011
Ons 20 juli
Tankar diesel vid lågvatten. För att komma upp på bryggan måste vi klättra sex meter rakt upp. Läskigt. Återigen strålande sol, segling söderut i glaciärturkost vatten. Bråkiga vågor men hör och häpna, spinnakersegling i ett dygn. Vårt nya lila ballongsegel får namnet Lajla. Vid tretiden på morgonen är Ariel nere i tre knop annars stadig effektiv gång. Lätt torktumlarkänsla när vi rör oss under däck. Cecilia och jag har hundvakten, underbar soluppgång över bergen.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 28th, 2011
Tis 19 juli
Ankommer före detta indianbyn Yakutat. Inga vägar finns dit. Två bryggor och några hus utslängda i ingenstans. Efterlängtad telefon eller internetkontakt med hemma finns inte alls. Hamnmästaren ser ut som en fullblodsindian med lång svart hårsvans på ryggen, men han beter sig som en glad och hjälpsam alaskian. ”Restaurang”besök på Bear Lodge mitt i skogen. Möter ett gäng fiskare som vill ge oss fisk. Eric hänger med den och kommer tillbaka med två filéade laxar och en hälleflundra. Tre av fiskarna kommer ombord för en öl och en kvällspratstund. På sin fritid hjälper de till med att bygga en kyrka, hjälper till med att ”spread the word”.
Kommentera » | 1 Kommentar »
juli 28th, 2011
Sön 17 juli
Hela besättningen avstår från kanel på morgongröten. Cecilia bakar de godaste kanelbullar vi någonsin ätit (citat Nils)
Bill och Erik R paddlar en tur, hittar havsutterkolonier, många, många uttrar ligger tillsammans i vattnet, en del flyter sömnigt på rygg, andra kikar nyfiket upp. Eric och Nils tar en tur i dingen och letar björnspår och -skit men stranden är rensopad av tidvattnet och skogen är för tät att ta sig in i. På strandvandring hoppar de på stenar över sju strömmande vattendrag. T.o.m. vandrarskor har ett tufft jobb i dessa vildmarker.
Avgår på långtur, 210 Nm. En sjölejonkoloni häckar på en kobbe. Hannarna kråmar sig stolt, fettvalkar dallrar. En valrygg på avstånd, några glada delfiner och en säl som simmar förbi.
Motor, motor, motor, vibrationer i huvudet, men till min och Ceclias vakt kl nio till midnatt kommer vinden. Det är en lättnad att få stänga motorn. Tystnaden är enorm, små ljud av vattenskvalp och vindsus blir klara. Regnet strilar ner hela natten.
Kommentera » | 3 Kommentarer »
juli 28th, 2011
Fre 15 juli
Sol och dundervarmt igen. Is this really Alaska? Ariel IV styr ut ur viken och vi kan äntligen ta ner alla myggnät över luckorna och öppna kapellet. Små fiskebåtar och nät kors och tvärs över viken. Svårt att hitta en öppning och komma ut. Många av de hundratals båtarna är ryska. En av dem ägs av Ivans syster och svägerskor.
Cecilia bakar en vidunderlig sockerkaka med citronsmak. Perfekt timad i den luriga gasugnen. Där kan kakor och bröd plötsligt bli svarta i botten. Bill och Nils vaskar dinge och sittbrunnar. Eric tvättar bort fiskblod från däck. Norske Erik bakar bröd och blandar i så mycket överbliven gröt att de förväntade två limporna blir fyra.
Lilla dingemotorn vill inte mer. Klassiskt, skit i förgasaren konstateras. Lägerbål på liten strand som först blir större och större och sedan mindre och mindre. Hälleflundra i folie. Nils ger oss en fantastisk oboe konsert. Han liknar näcken, svår att riktigt urskilja, på en sten inhöljd i dimslöjor. Innan hela bålet dränks avgår dingen till Aiel ankrad på andra sidan viken. Rökstinkande kläder invaderar hemmet. Myggen håller sig borta.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 28th, 2011
Mån 18 juli
Återigen motorgång. Efter Cecilias och min morgonvakt kl sex till nio sover jag till två. Då väntar en morgonskål müsli med mjölk, dessutom en lunchskål med pastarätt och till sist eftermiddagsfika med bulle. Sitter på en blå båtkudde på däck, lutad mot sprayhooden, i strålande solsken. Några stormfåglar och en albatross följer oss och glider elegant förbi. Vacker, vackert, vackert – Elias mountains mäktiga bergskedja ser ut som en Hollywoodkuliss bakom granskogsöar.
Erik R bakar pizzor, fyra sorter, en med bananer på, beställd av Nils som är vegetarian.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 28th, 2011
Lör 16 juli
Cecilia, Eric och jag tar morgondopp. 13,4 grader i vattnet. Men plastsäcksduschen som legat på däck hela natten är nog bara 5 grader eller så, fy för…
Ankommer Garden Cove där det enligt pilotboken det ska finnas gott om björn. Går den här gången inte iland och tjoar utan spanar från däck med tre kikare i två timmar. Ser en caribou, ett rådjursliknande djur och några björnungar men ingen björn. Upptäcker att boken är tretton år gammal. Hm, kanske har björnarna flyttat.
Lördagsfest i sittbrunnen med vin och Bills laxgratäng.
Kommentera » | 1 Kommentar »
juli 28th, 2011
Tors 14 juli
Landdag med lång-hike till Nellie Juan glaciären. Den tycktes inte vara så långt borta, kalvningarna hördes i vår ankarvik som åska. Men vi vandrade och vandrade, passerade 12 vattenfall, vadade över ett, hoppade från sten till sten över 11, trängde oss igenom tät låg buskageskog, snubblade över gigantiska rötter, traskade över nyligen blottlagda tidvattenstränder, beundrade isskulpturutställningar på sand, kämpade oss genom stenfyllda klyftor och uppför bäckraviner, passerade björnbajshögar och kollade om de var varma, hojtade och sjöng för att hålla björnarna på avstånd och tog med jämna mellanrum av och på myggnäten över kepsarna. Kepsskärmen håller ut dem från ansiktet. Norske vikingen Erik tog sig ett bad mellan isbergen. Nils föredrog ett dopp i en soluppvärmd damm mellan bergen. Kort sagt, det var en himla lång och spännande väg till glaciären. Turen dit tog sex timmar. Men det var det värt, verkligheten! TV kan slänga sig i väggen. Jag kan sitta i timmar och titta på kalvarna när de lämnar moderglaciären och kastar sig ut i havet med ett gigantiskt plask och påföljande minitsunamivåg som, i ordning inifrån och ut, gungar alla isbergen i viken.
Över nästan midnattsmiddag beundrades blessyrer från vildmarken; nästan stukad fot, nästan knäckt ländrygg, blodvite kring grenriv- och spetsigastenarresultat, imponerande blå märken och gigantiska myggbett. Ett dopp i det nu 16 gradigt vatten med tillhörande sötvattensdusch ur upphängd påse föregick måltiden. Dyblöta skor och sockar sanerades. Före middag delades även glaciärbitar till lämplig drinkstorlek. Till måltiden serverades ”blåbärssoppa” ur de vanliga personliga muggarna. Soppan var mer röd än blå, tunn i konsistensen och misstänkt lik en populär druvprodukt.
Kommentera » | Inga kommentarer »
| | | | | | | | | | | | | | | | | | |