Startsidan > Mot Nordpolen > Andra etappen

ANDRA ETAPPEN,  2720 sjömil på 11 veckor.

Andra etappen av vår segling mot Nordpolen startar från Bodö i Nordnorge kring den 18 juni 2005. Då är det full midnattssol, eller åtminstone dagsljus dygnet runt, så även om det regnar blir det inte någon mörkersegling förrän fram i augusti.

Först seglar vi över till Lofoten, men om vädret skulle vara emot oss finns Käringön strax norr om Bodö. Där spelades ”Dina” in. Sedan seglar vi sakta längs hela den fantastiskt spektakulära ”Lofotsväggen”, från Röst och Väröy längst ut in till Raftsundet och Trollfjorden. På vägen besöker vi alla de fina platserna: Å, Reine, Nyksund, Kabelvåg, Henningsvär och Svolvär.

Veckan efter ”St Hans” omkring den 25 juni går en av Norges största kappseglingar av stapeln, ”Vestfjordsejladsen” ca 25 nm mellan Grötöya och Kabelvåg. Över 100 segelbåtar, moderna havskappseglare blandade med gamla skutor och Colin Acherbåtar deltar. Om tiden stämmer och intresse finns ombord på Ariel IV för detta sociala engagemang så skulle det vara kul och segla med.

Efter Lofoten tar vi oss igenom Raftsundet och in i den kanske mest kända turistfjorden i Norge, ”Trollfjorden”.  På andra sidan norr om Lofoten ligger Vesterålen med Stokmarknes och dess ”Hurtigruttmuseum”, Myre med sin stora fiskehamn och fiskeindustrier och Andenäs med sina valexpeditioner. Vi är nu i höjd med treriksröset i Sverige på ca 69 grader Nord. Tromsö ligger ytterligare 40 nm norrut på 69,40 N.

Tromsö eller ”Ishavsbyen” är en spännande ”kontinental” universitetsstad med 50 tusen invånare. Där ligger det fina ”Polarmuseet” med Roald Amundsens polarexpeditioner väl dokumenterade. Det är ett måste-besök om man vill segla till Spetsbergen. Här i Tromsö ligger det varje år ett antal segelbåtar som noga följer väderprognoser och issituationen i och runt Spetsbergen. Det norska metrologiska institutet i Tromsö brukar vara väldigt hjälpsamma med att ge råd om bästa tidpunkt att bege sig ut på Barents hav mot ”Björnöya” och Spetsbergen. Enligt is-statistik är det magiska datumet den 15 juli. Då är det mest lämpligt att bege sig norrut. Men ibland som sommaren 2004, fick man ovanligt kraftiga ostliga till sydostliga vindar sent i juli. Det innebar att en massa drivis från ostsidan av Spetsbergen drev upp på västsidan och blockerade inseglingen till fjordarna bland annat till Isfjorden och Longyearbyen.

Från Tromsö går vi norrut ca 40nm innan vi seglar ut på öppet hav vid Nordkvalöy med kurs 0 grader norrut mot Björnöya ca 250 nm, drygt 1 ½ dygn. Det dominerande vädersystemet över nordkalotten på sommaren är det arktiska högtrycket som i perioder kan ge svaga vindar. På Björnöya finns det ingen hamn men ett par ankarvikar. Den bästa, Sörhamna, ligger på sydostsidan. På nordsidan finns också en ankarplats vid rätt väder, Herwighamna och där finns en väderstation och ett litet museum. I övrigt är Björnöya obebodd. På vintern då isen bildar en fast sammanhängande ismassa mellan Spetsbergen och Björnöya vandrar isbjörnar över till Björnöya och tillbaka om våren. Från Björnöya är det bara 130 sjömil, dvs ett dygns segling upp till Sörkapp, södra spetsen på Spetsbergen.

Spetsbergen eller Svalbard som på norska och engelska, betyder ”landet med det kalde kyster”, nämns första gången i den ”isländska landnåmsboken” från 1200 talet. Holländaren Willem Berents är den mer officiella upptäckaren av Spetsbergen och namngivaren av Berents havet. Spetsbergen är till två tredjedelar täckt av evig snö och is.

Från Sörkapp upp till Isfjorden och Longyearbyen är det ytterliggare 125 nm, förbi ett par större fjordar. Den första är Hornsund som kan vara ett alternativt stopp. Vid mynningen av Isfjorden ligger på sydsidan det stora ryska samhället Barentsburg som är ett fascinerande litet kolgruvsamhälle med ca 950 inbyggare. Ett litet miniryssland från en svunnen tid. Här finns museum, hotell och restaurant. Det andra stora ryska gruvsamhället på Spetsbergen var ”Pyramiden” som ligger längst in i Isfjorden. På grund av dålig lönsamhet övergavs samhället i all hast år 2001 och nu står det kvar som en spökstad men tillgängligt för turister. Regleringen av Spetsbergens natur och drift finns nedskrivet i ”Svalbardtraktatet” från den 9 februari 1920.

Longyearbyen, där 95% av befolkningen, ca 1500 invånare, bor är en modern stad med alla faciliteter. Där finns ingen marina men en flytbrygga för besökande båtar. ”Staden” ligger i en skyddad vik och var tidigare utskeppningshamn för Spetsbergens kolexport. Longyearbyen har midnattssol mellan 20 april och 23 augusti. Staden ligger vackert mellan två glaciärer. Därifrån kommer isbjörnar ner och söker efter mat. Man får inte gå utanför stadens gränser utan gevär och tillstånd av Spetsbergens överhuvud och polismästare, ”Sysselmannen”. Dagis och skola har 4 meter höga staket och när barngrupper går på utflykt har lärarna gevär med sig. Man kan gå in och hyra ett gevär i en affär i Longyearbyen. Om man sen kan hantera geväret frågar de inte efter. Om vädret medför att vi måste vänta ut någon kuling så finns det flera organiserade turer att åka på. I Longyearbyen ligger också flygplatsen med dagliga flygningar med Tromsö. Sedan 2003 finns också en förbindelse med Ny Ålesund med ett par flyg-turer i veckan.

Från Longyearbyen seglar vi ut ur Isfjorden igen och upp i relativt skyddade vatten bakom prins Karls Forland, i Forlandssundet till den spektakulära och vackra Kongsfjorden där Ny-Ålesund ligger på 79 grader nord, världens nordligaste bosättning med sin viktiga forskningsstation. Hit kommer klimatforskare varje år från hela världen och här finns en liten by med 40 fast boende.

Norrut från Ny-Ålesund är en tur ut i världens mest vilda natur och här gäller det att ha STOR respekt för djur och natur.  Här finns inga eller få spår efter människan, här härskar isbjörn, Svalbardren och fjällräv iland, valross på ön Moffen, massor av säl och val (Grönlandsval, Vitval och Vågeval) i havet och stora mängder sjö- och landfåglar. Vi vill segla så långt norrut och österut som tid och isförhållanden tillåter. Det är drygt 60 sjömil till Moffen och ytterligare 60 till Sjuöarna på 81 grader nord som är en av världens nordligaste landmassa.

Mellan 81 och 82 grader nord ligger själva iskanten mot Nordpolen och havet är alltid fullt med ”isfjell”, isflak, mer eller mindre sammanhängande ismassor. Hur långt man kan segla norrut vet man aldrig, rekordet lär ligga runt 82 N. Detta är resans höjdpunkt och mål och den äventyrliga turen norrut från Longyearbyen och tillbaka kommer att innebära ca 3 veckors segling. Det är viktigt med en väl tilltagen tidsplan som bland annat ger möjligheter till att utforska de stora glaciärerna bl a inne i Woodfjorden, ”Monacoglaciären”. Vi besöker Virgohamna på Danskön där Andre’e startade sin äventyrliga ballongfärd i 1897.  I en av fjordarna bor fortfarande en säljägare som blir glad åt besök och åt att få post och skicka med post tillbaka till Longyearbyen.

Efter återseglingen till Longyearbyen väntar sommarens längsta översegling på 575 nm ner till den ännu mer isolerade ön Jan Mayen som i likhet med Björnön har få bra ankarplatser och en liten väderstation. Här finns fortfarande en nedläggningshotad LORAN navigationsstation. Få båtar om inga, besöker ön så man blir väl mottagen. Jan Mayen är en aktiv vulkan, Norges enda. 

Tid, väder och framför allt isläget kommer att avgöra om vi gör ett försök att gå in i Scoresbysund på Grönlands ostkust. Annars är det endast 300 nm direkt från Jan Mayen ner till Island. När vi angör norra Island passerar vi åter Polcirkeln vilket innebär fortsatt långa ljusa nätter även långt in i augusti. Island är ett stort och spännande land som egentligen kräver en hel sommars segling. Vi kommer att gå ner längs ostsidan och vår förhoppning är att kunna hyra en bil för att få se Vatnajökull´s stora glaciärområde på sydostsidan. Från Neskaupstadur styr vi sedan sydost mot Färöarna, ca 1 ½ dygns segling. Rådande vindar lär vara väst eller sydväst i princip ända hem, så efter några korta angöringar för att bland annat hälsa på vänner på Färöarna, seglar vi vidare mot Lerwick på Shetlandsöarna. Även här kommer tid och väder att avgöra hur mycket vi hinner utforska Färöarna och Shetlandsöarna. Sista sträckan blir havssegling hem till Råå hamn i Helsingborg under de sista dagarna i augusti.

Välkommen ombord Ariel IV sommaren 2005 för en äventyrlig seglats! 


Startsidan > Mot Nordpolen > Andra etappen

 

arielfyra@hotmail.com