Över Biscaya.
Ariel IV 2001-07-08
Resebrev 156: över Biscaya
De sista dagarna har vi inte sett en enda delfin. De har lekt, dykt och hoppat med oss dagligdags nästan överallt på jorden. De har varit våra självklara vänner och stått för cirkusunderhållning när seglingar blivit långa. På nattvakter hör man dem frusta som hästar, runtomkring i mörkret. Första gången jag hörde dessa ljud som förstärktes i natten, blev jag rädd och undrade vilka djur som lurade i djupet. Sen såg jag dem leka runt "Ariel IV"s för i månsken. Nu ler jag för mig själv och lyssnar nattetid med glädje på deras bus runt båten. Medelhavet var speciellt fullt av delfiner och Biscaya likaså. Spolformade, trippelhoppande, snabbsimmande med glada vänliga ögon. Nu, i kallare vatten, har vi inte sett ett levande havsväsen ovan ytan. Det känns tomt. Vi tittade i val- och delfinboken och insåg kanske först då vilken stor mängd delfiner det finns. Ett femtiotal olika arter. Visst har vi sett dem stora och små, svart-, grå- och vitmönstrade, långnosade och kortnosade, hög- och låghoppande. Alla har blivit våra kompisar på samma generösa sätt. Tillsammans med valar och tumlare finns 8å hittills upptäckta arter. Valar, delfiner och tumlare tillhör samma familj. Egentligen är det bara storleken som avgör till vilken grupp de räknas. Tillammans finns 81 hittills upptäckta arter.
Innan vi lämnade La Coruna i Spanien för vår sista "stora" översegling; Biscaya, kollade vi alla tillgängliga väderleksrapporter. Ett stort mäktigt högtryck var på ingående. Första väderkartan efter avsegling som rullade in från kortvågsradion till datorskärmen, visade tre helt nya lågtryck. Biscaya bekände färg och stod starkt för sitt rykte som jobbigt seglingsområde. Med våra världsvana sjöben kräktes vi inte, men sömn, aptit och stämning ombord stod på minus. Vid franska Kap Finisterre, som liksom kapet med samma namn i Spanien betyder jordens ände, tröttnade vi och beslöt att angöra Bretagne och en liten okänd ö; Ouessant. Minus vändes i plus. Vilket härligt tillfälle att få uppleva en bit Frankrike som vi aldrig förr besökt. Tidvatten strömmade fram och tillbaka med upp till åtta knop. Hela havet brusade, forsade och kokade sex meter upp och sex meter ner. Läskigt! "Ariel IV" stampade och vred åt alla håll. Vi drev och slingerseglade diagonalt mot vår riktning för att kunna komma in i en vik vid byn Lampaul. På ön finns tre stora havsfyrar och två små lokala. För att förr komma ut till den största på en stenbumling, var man tvungen att åka linbana. Vid sekelskiftet fanns också på ön en hästdriven enorm mistlur och en undervattens dimklocka. Den förra producerade höga ljud med hjälp av komprimerad luft. Undrar hur de cirkelvandrande hästarnas öron överlevde. Men det största problemet lär ha varit, för hästförarna att överhuvudtaget hitta sina djur i dimman. Dimklockan sände signaler under vatten men bara till fartyg med speciella mottagare monterade på skrovet. Ouessant har i alla tider varit en sista utpost mot stormar och dimma. På sjökortet finns utanför ön, hundratals vrak utmärkta. Vid ebb kom några stränder fram. Tuffa öbor badade njutningsfullt i sextongradigt vatten. Blommande vidsträckta hedmarker. ängarna doftade som sommar därhemma. Bräkande får. Grå vackra stenhus med blå fönsterluckor mot vintervindar. Några små restauranger och ett creperie. Väderbitna fiskare bärande på varsin baguette. När
. Fem segelbåtar på svaj. "Här finns visst bara franska båtar", sa Jens. Vila och ro i ännu ett litet "paradis", efter kyla och alltför lite sömn i tre dygn över Biscaya, fyllde ånyo våra energiupplag. "Ariel IV" forsade med tidvatten, i tretton knop mot Kanalöarna. I St Peters Port på Guernsey korsade vi ännu en livslinje. Erics och mitt liv tillsammans. Som nyblivet par seglade vi i en liten båt med bara utombordare, till Kanalöarna för tjugo år sedan. När prins Charles gifte sig med Diana och hela St Peters Port festade, förlovade vi oss. Festen blev vår. Sen gjorde vi Christian på intilliggande Sark, och kallade honom Sak i början. Hans nalle var en delfin.
Birgitta Boye-Freudenthal