Mera Phuket Thailand.
Ariel IV 2001-01-08
Resebrev 130: Mera från Phuket, Thailand
En av de sista dagarna i Thailand besökte vi ett buddistiskt tempel. Fem snirkligt och överdådigt guldornamenterade byggnader med spetsiga taktinnar, inramade av en vacker trädgård med viloplatser och bord att äta vid. Innanför porten stod tusentals stenelefanter tätt, tätt intill varandra. Några meterhöga men de flesta små och mindre. De större heliga djuren var behängda med kransar av pappersblommor och tygstycken i alla färger. I den största byggnaden låg, stod och satt guldfärgade Buddha bilder överallt. I en mindre byggnad satt tre heliga stenpräster i rad. Tillbedjande thailändare klistrade små guldpappersbitar överallt på prästernas korslagda ben, kroppar och huvuden. Vi knäföll på en vacker matta framför statyerna tillsammans men en thailändsk familj. De visade oss hur vi skulle skaka en hög rund träask med flata träpinnar tills en enda ramlade ut. Numret på den skulle överensstämma med numret på den låda i en stor slags byrå, som man drog ut. I lådan fanns papper som berättade om hur livet ska gestalta sig de närmaste tre månaderna. Texten var skriven på thailändska som är helt obegriplig för oss. Våra thailändska vänner läste om hur jag den första månaden kommer att få en del mindre problem. De två följande månaderna kommer mitt liv att vara mycket lyckligt.
Hela jorden är full av Coca Cola, Pringles och McDonald's. De två förra finns i varenda pytteaffär. Den senare finns i städer. Globala slutsatser som seglarbarnen i vår vik slagit fast. Varje gång vi lämnar ett land måste vi göra slut på dess pengar. Våra sista thailändska baht införskaffade oss några flaskor thai sås med chili i varierande starkhetsgrad, och några burkar amerikansk läsk. Det är svårt att låta bli i tropisk värme. Thailändarna gör underbart goda fruktjuicer som de kyler med is. Vi kan inte ha så mycket färsk frukt ombord och inte heller is. Paketerade juicer är dyra. Vår tandläkare därhemma mailade en varning mot läskmissbruk. Hon har rätt men ibland blir det tråkigt med bara bara vatten. Vi dricker omkring fem liter var, om dagen. Vårt dricksvatten ombord är extremt rent eftersom det är gjort av watermakern. Nackdelen är att det saknar alla naturliga salter. Vi äter mycket popcorn.
Ariel hade fått skägg, längs hela vattenlinjen. Grönt friskt alggräs som satt mycket stadigt fast. Rasmus, Jens och jag låg snorklande vid ytan och skrapade bort algskägg men gamla telefonkort och därefter Scotch Brite. Längre ner hade små toppiga snäckor klätt hela Ariels botten med ett intressant mönster. Snäckorna satt som kontaktlimmade, men vi bankade och skrapade bort dem, med hårda plastbitar. Eric kämpade i timmar med snäckorna på kölen. Han fick syre genom vår speciella andningsapparat. Vi andra turades om att sitta i dingen och pumpa luft till honom. När Eric slutligen kom upp såg han ut som en levande drunknad. Huden var vit och skrynklig, som händer brukar bli efter en timme i badkar. Alla hade häftig träningsvärk i armarna dagen efter. Runt nästan alla båtar i viken såg vi snorklande bottenskrapare. David på "Synchronisity" hade rengjort sin båtbotten för bara två veckor sedan. Men beväxning hade snabbt återintagit båten. Han tänkte göra jobbet en gång till innan han seglar över Indiska Oceanen. Under jul och nyår samlades långseglarna i Thailand. Många hade släktingar och vänner på besök hemifrån. Efter helgerna började långseglarnas vardag igen med nya resmål och nya oceaner att korsa. Vännerna på holländska "Totem" ska segla söderut till Seychellerna, Madagaskar och Sydafrika. Amerikanska "Jenny Gordon" ska ligga kvar i Sydostasien ett år och utforska Vietnam, Laos, Kambodja och Burma. Delvis landvägen. "Synchronisity" går med oss mot Sri Lanka, Maldiverna, Oman och Röda Havet. Dagarna är fulla av avsked. Många ser vi nog igen under vägen mot Europa. Andra ser vi aldrig mer. Någon enstaka kanske dyker upp senare i Råå hamn, på väg norrut. Det vore ett fantastiskt återseende. Att få välkomna långseglare till vårt eget land och kunna erbjuda samma vänlighet och gästfrihet som vi har mött så många gånger. Och tänk vad de långseglarna skulle tycka det var spännande att få ta del av vår kultur. Kanske få vara med om svensk midsommar eller kräftkalas. även om vi är vana vid avsked känns det svårt varend
ler dem som kommit att bli kompisar med Rasmus och Jens. Sextonåriga Eric från Kanada har haft mycket kul med våra unga. Kvällen var sagolikt vacker, när hans familj i solnedgången, stävade ut mot öppet hav med "Lasqueti". Konturen av båten med sina två master, blev mindre och mindre mot flammande himmel. Eric spelade en blues. Vemod bredde ut sig. Upplevelsen stannade kvar inuti som en sammanfattning av alla avsked.
Imorgon lättar vi ankar för översegling till Sri Lanka. Elvatusen sjömil. Indiska Oceanen är så här års, känd för alltför lätta vindar. Har vi tur tar seglingen bara åtta dagar. Men de buddistiska överjordiska makterna spådde mig problem den här månaden. Kanske får vi ligga och halvdriva i två veckor.
Birgitta Boye-Freudenthal