juli 11th, 2011
Lör 9 juli
Idag jobbardag, städa, diska, skrubba och handla … fy för bubblan så mycket grejor man behöver för att sex människor ska få mat (även om den är enkel) i två veckor!
Kylskåpet hade gått sönder, det fanns för lite kylvätska. Inte helt lätt att fixa i Alaska på en lördag. Jag köpte ett 4 kilos isblock (verkade helt normalt att göra det) och la ner i det avstängda kylskåpet. Alla laxbitar vi fått av olika trevliga personer la jag i en påse och bar upp till kylskåpet i Seaward yachtclubs fina klubbhus. Vi fick koden dit av Mike och Lathi på Aly Brie. Där kunde vi också mejla och få kontakt med hemma.
Sally och Jordan dök upp, efter 12 år, fantastiskt. Nostalgiskt prat om Syren och barnen när vi seglade tillsammans runt Tonga och New Zealand för 12 (?) år sedan. Jordan ringde tusen (?) personer, och slutligen lovade faktiskt en kyltekniker att komma ner och fixa kylskåpet. Underbart!
Kommentera » | 6 Kommentarer »
juli 11th, 2011
Fre 8 juli
Bara tio grader idag, grått med molnslöjor runt bergen.
En lång dags segling (nästan bara motorgång) till Seaward, där vårt första gäng gäster ska mönstra på.
Första gången vi sätter vår spinnaker, ja vi visste att den var djuplila, ful trodde vi, alltför intensiv, ingen ville köpa av den duken, så vi köpte den och hade råd, fick ett himla bra pris. När den väl kom upp var den underbar, vacker … om man lät bli att titta på det röda på båten samtidigt …
Fick en bra plats längst in. Precis färdiga med allt när harbourmasters utsände kommer ner och annonserar att vi måste flytta. Usch, jag är för trött och hungrig. Men längre bort låg en finsk båt med svensk flagg som just köpts av ett amerikanskt par, Dan och Brenda. Vi fick mycket gärna ligga utanpå dem.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 11th, 2011
Tors 7 juli
Vilodag i viken, Eric la ut linor med de nedsaltade betena från Kodiak för att försöka få hälleflundra eller lax. Det finns många olika sorters lax här. Finast är red salmon som är dyrast och silver. Pink är billigare. Det finns också Sockeye och King. Dog salmon är inget att spara på, den är inget vidare god, liknar lite baracuda.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 11th, 2011
 Ons 6 juli
Segling från Palisade lagoon, ca 30 sjömil genom bl.a. Mc Arthur pass, där det gick 4 knops motström. Vinden ökade och ett jobbigt svall byggde upp så vi smög långt in mellan öarna till en rekommenderat skyddad ankarvik, Valdena Bay. Visst, fantastiskt skyddat men djupt vatten som i en fjord. Till sist slut hittade vi en ankarplats med 25 m djup, ganska nära stranden. Efterhand som tidvattnet gick ut kom stranden allt närmare, läskigt nära, vid aktern fanns till slut bara 2,5 m vatten. Det blev lite väl bra så vi tog in fem meter ankarkätting och djupet ökade genast med några meter.
Anchorage båten Ally Brie låg också i viken. Ben, en tysk utbytesstudent, hade gjort ett stort lägerbål på stranden. Vi tog med folieknyten med potatis och grönsaksbitar i det ena och lax i det andra och la på glöden. Mike och Litha bjöd på pinnbrödsdeg ur burk som vi grillade och fyllde med sylt. Därefter två kex var med en stor chokladbit och en nygrillad varm marshmallow emellan. De har seglat i dessa vatten i 20 år men sa att det finns alltid en ny vik och ny naturupplevelse att upptäcka. Alaskas vildmarker är oändliga. Här vill man gärna ha sällskap i viken. I Sverige strävar vi efter att hitta en egen vik. Men nu längtar de efter en större båt och vill flytta ombord och segla iväg. Ben var glad då han hade sett en björn i skogsbrynet på morgonen.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 11th, 2011
 Tis 5 juli
Ännu en solig dag. Vi tycks ha väderlycka med oss. Förra sommaren hade det varit trettiofem dagar i följd med bara regn här. Sedan vi kom till Alaska har det regnat bara en halv dag. Varje dag kan vi sitta någon liten stund i solen i bara kortärmat, även om det måste ske i lä. Vinden är alltid kylig. Inseglingen till Palisade lagoon var spännande. Håll mot östra bergskanten i den smala passagen in från Surprise Bay, grund mot väster, därefter gå över lite mot den västra klippan, grund i öster osv. Efter hundra meter öppnade sig lagunen som ett smycke mellan bergen, vid ena sidan fanns en kopia av Matterhorn. Iland fanns långt gräs att vada genom, ogenomtränglig urskog med tydliga björnspår och en torrlagd flodbädd. Vi valde att klättra en bit uppför bergssidan till en snöbacke som inbjöd till busade och att åka kana. Men en djävulusisk svärm med mygg och knott hade upptäckt oss och vi beslöt att återvända till Ariel och leta reda på våra myggnät, inköpta en gång för fjällvandring i Norge.
Vår gamla trofasta gummidinge, inköpt i Singapore år 2000, börjar bli skraltig. När Eric skulle ro oss ut från stranden lossnade hela den konstruktion som håller årorna på plats. Vi fick ta varsin åra och paddla ut, bra träning för armmusklerna i motvind och tidvattensmotström. Hm, hoppas vi hittar ett himla starkt lim i Seward så dingen kan bli robar igen.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 11th, 2011
 Mån 4 juli
Idag är det Independence Day, vi ville gärna uppleva festligheterna och paraderna, men det fanns ingen civilisation i närheten så vi seglade (och gick en hel del för motor) nästan ett helt dygn, från Kodiak Island till fastlandet. Under natten behövde vi för första gången de dubbelvarma Nordvästpassagekläderna; ullunderkläder, tjock overall, vantar, mössa och teddyfodrade stövlar. Nu var de härligt att kunna plocka fram så bra grejor. Jag hade inga sjöben ännu, utan mådde ganska tjyvtjockt under mina vakter. Nåväl, några dagar till så ordnar det sig. Solen gick ner men det blev aldrig helt mörkt. På vägen över såg vi valar åtta gånger, ryggar som rullade, stora fenor mot horisonten, stjärtar som slog upp mot skyn, andningsfontäner som sprutade mot himlen och det härliga swosch ljudet som liksom smeker öronen. Ibland kunde vi på långt håll se enbart fontänerna mot solnedgången. Med kanske femtio meters mellanrum blåste det upp en ny kaskad.
På morgonen kom vi in i Kenai området som är känt för sin skönhet, och det stämmer, fantastiska vyer, snö, glaciärer och en himla massa skog. Dessa angöringar av land, efter att ha seglat över öppet hav, är alltid lika fascinerande. Först vet man inte säkert om det är land eller bara en molnbank som syns i kikaren. Men så dyker landmassan tydligt upp ur havet och efterhand kan man urskilja berg, kullar eller lågland, gröna, svarta, grå och bruna nyanser. Eller vita toppar som på de nordliga breddgraderna.
Kommentera » | 1 Kommentar »
juli 11th, 2011
 Sön 3 juli
Lättade ankar i solljus disdimma. Ankaret fullt med kelp och älghornstång. Stilla hav tyvärr, puttrade ut för motor. Havsuttrar överallt i roliga ställningar. Dök och försvann när vi närmade oss. Två väldiga valryggar rullade förbi nära, kanske tjugofem meter bort. Höga sprutfontäner med swoschljud men ingen stor stjärt kom upp. Flera sjöflygplan vinkade som vanligt när de kom över oss.
Utanför en vik låg tre fiskebåtar, utanför en annan sex båtar. De fiskade lax som var på väg upp i vikarna till floder längst in. En öppen liten båt med stark motor drog ena kanten av ett kanske hundra meter långt nät, en slags snörpvad med sin bas i fiskebåten. Nätet släpades fram genom vattnet av de två båtarna ett bra stycke, båtarna vände mot varandra och möttes, så drogs nätet ihop till en stor säck och till slut kom fångsten upp. När vi tittade nära på en fångst fanns kanske en halv kubikmeter lax i nätpåsen.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 11th, 2011
 Lör 2 juli
Trötta idag, vi sov i Ariel ankrad i den tysta floden till kl tio. Nu kom kajakerna på däck till användning. Vi paddlade uppför floden och mötte Michael och Natura vid stigens slut där de har sina kajaker liggande. En strid ström av laxar passerade uppåt när vi stod där och tittade. Varannan minut hoppade någon högt i luften kanske en meter upp i luften. Jag trodde det var på det viset mest i fiskarhistoriernas värld. Tillsammans paddlade vi alla fyra tillbaka till Ariel. De hade med sig sallad, rädisor och dill från den egna lilla trädgården, söt sav från granskott till pannkakor och hembakat bröd. Den här dagen regnade det. Regnet var nästan hemtrevligt när det droppade på sprayhoodarna. Det var 13 grader i luften och 9,2 i vattnet. Vad kunde passat bättre än en knytkalaslunch under i stora sittbrunnen under kapellet och ett långt eftertänksamt samtal om Alaska versus resten av USA och Europa. Michael och Natura hade båda flyttat till Alaska från Minnesota respektive Kalifornien och planerade att stanna här. Livet är så mycket enklare här, långsammare och mer kravlöst sa de. ”You can be just the way you are. You don´t have to keep upp with the Joneses”. När diskussionerna kom in på Obamas försök att få till en sjukförsäkring berättade Natura att hon förra året haft akut ont i magen, blivit rädd och åkt in till sjukhuset för undersökning. De hittade inget, hon fick en medicin och en räkning på nästa tjugotusen kronor. Hon hade inte tyckt sig ha råd med en sjukförsäkring.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 9th, 2011
 Fre 1 juli
Det var väl så här jag tänkte mig Alaska. Vi seglade in i en djup vik Afognak Bay och ankrade alldeles ensamma i världen vid en rund rolig skogsklädd ö. Av de yttersta träden fanns bara spöklika stammar kvar. Träden saltförgiftades 1964 när ett förfärligt jordskalv fick Kodiak Island att sjunka omkring en och en halv meter och trädens rötter plötsligt blev omgivna av saltvatten. En tsunamivåg förstörde som följd av jordskalvet hela Kodiak hamn, närliggande bebyggelse och ett stort antal byar.
I dingen for vi så med lilla utombordaren uppför floden, kände oss som upptäcktsresanden i en annan tid. Lekfulla havsuttrar poppade upp och ner med sina huvuden och kikade på oss, en del flöt avspänt på rygg och kliade sig njutningsfullt på magen. Vita havsörnar, den ståtliga amerikanska symbolen, svingade sig elegant genom luften i samma antal som kråkor hemma. I nästan varje trädtopp satt en örn och kollade läget. Floden blev grundare och grundare, i en krök gav vi upp och drog upp dingen vid en liten stig. Med två bananer, två påsar nötter och en flaska vatten i ryggsäcken gav vi oss iland med mistluren och björnpepparsprayen redo. Tre högar björnspillning och ett ställe med tydliga björnspår fick oss att sjunga högt och banka med pinnar på vår väg genom skogen. Väsnas så mycket som möjligt hade vi fått lära oss.
Michael och Natura, vänner från förra året i Kodiak, kom hem sent till sin stuga vid floden. Laxarna, som de har som jobb att räkna, håller sig helst i skuggan soliga dagar och är inte sugna på att hoppa och simma uppför floden till barnkammaren i sjön. Michael och Natura kunde lämna laxgrindarna nere över hela flodbädden och ta lite ledigt. Bara en liten lucka in i mätningsfållan var öppen där ett tiotal laxar simmade runt och väntade på att bli vägda och mättar. Fiskerimyndigheten är noga med att laxarna ska ges möjlighet att föröka sig och finnas kvar i ungefär samma mängd år från år. Först när tillräckligt antal har gått uppför floderna får fiskebåtarna klartecken att börja sin laxfiskesäsong. Michael drog med en stor håv genom vattnet och fick upp en medelstor lax. Han dödade och rensade den snabbt och gav den till oss i en påse. ”Här färsk röd lax till kvällsmat”, sa han. Berätta bara inte att jag fångade den så här, fiskarna ska egentligen ha en sportslig chans att undvika ett fiskespö. Laxen var illröd i köttet och fantastiskt god!
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 9th, 2011
 Tors 30 juni
Vår riktigt gamle vän, spinnakern, ståtlig i blå och gröna nyanser skörade på Bering Sea, men vi har haft svårt för att skiljas från de 140 kvadratmeter tygtrasorna. Nu var det dags. Jag klippte ur några bitar av de olika färgerna för att ta med hem och omvandla till ett minnescollage (knäppt, ja jag vet) och klippte ut ett stycke stort nog att förvandla till soltak längre fram när vi om några år kan dra åt sydväst ner till tropikerna. En fiskare med en transportvagn kom lämpligt förbi och erbjöd sig att ta med resten av den trassliga tyghögen till en container. Hmm, så var den borta, jag slapp åtminstone att följa den till sin sista vila.
Fiskarna på båten intill var pratsamma trevliga typer och ville gärna visa sin båt och berätta om fisket. De betar med lax och sill på riktigt stora krokar på långa linor som läggs längs botten och får ligga där i sex till åtta timmar. Då hämtar de normalt upp mängder av hälleflundra. Vi fick en hel påse bete, lagt i salt och två av de stora krokarna. ”Beta en lina på kvällen så har ni nästan säkert en hälleflundra på morgonen”, sa de.
Kommentera » | Inga kommentarer »
| | | | | | | | | | | | | | | | | | |
