juli 23rd, 2013
   Så har ett år gått och vi är tillbaka i Vancouver. Sedan förra inseglingen i denna spännande storstad har Eric jobbat tre långa perioder i nordnorge och en i norra Sverige. Jag har tillsammans med en massa engagerade människor i Helsingborg genomfört ljusfesten Drömljus. Vi har firat födelsedagar, jul och nyår, träffat släkt och vänner, sprungit löprundor och allt annat som man gör. Nu är vi sedan några veckor i ett nytt äventyr och nästan vad som helst kan hända. Husen i Vancouver kan till exempel se ut nästan hur som helst.
Efter lyftet på energipåfyllnadsfronten med sol och vindkraft, har vi nuförtiden så mycket kräm i båtbatterierna att jag kan ladda datorn när det behövs och skriva när jag vill. Fantastiskt!
Första brödet är bakat! Vi provianterade för två veckor innan vi lämnade vinterhamnen i Bellingham. Brödet tog slut först, som det alltid gör på långsegling… Men det visade sig att brödbakning är som att cykla, kunskapen sitter kvar efter lång tid och finns självklart där när den behövs. Ett färskt båtbakat ”multigrain”bröd med linfrön i, slog de amerikanska plastförpackade med hästlängder.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 23rd, 2013
 Efter 24 grader i luften varje dag, men 13, 14 och några dagar senare 16 grader i vattnet, har vi äntligen kommit in i varmare i farvatten i sundet Strait of Georgia mellan Vancouver på fastlandet och Vancouver Island. Efter ett begränsat antal iskalla snabbdopp gläder vi nu oss åt simturer i 20 gradigt vatten och sommarutflykter i kajakerna till mindre öar runt ankarplatsen.
I Silva Harbour, sista ankarplats innan Vancouver, kommer en först okänd kvinna ut i en dinge. Hon visade sig vara Lotta, Erics granne från Lund på 70-talet. En person som han kände och har haft mycket roligt tillsammans med under många år. Sedan har de inte setts förrän nu trettiofem år senare. Eric funderade: ”Att träffa någon så får mig att inse att tiden går väldigt fort, jag undrade över hur hennes liv hade blivit och reflekterade över vad jag själv gjort av mitt liv. Jag kände igen hennes personlighet och sätt att vara. Man förändras inte så mycket i grunden, efter 25-årsåldern.
Det dök upp en massa minnen från den tiden, tankar kring vad jag gjorde då och vänner som jag inte har tänkt på, på många år. Det var också en fin period i mitt liv, men livet går fort …”
Kommentera » | 10 Kommentarer »
juli 23rd, 2013
 Efter att ha lyckats ta oss över gränsen från USA till Kanada firade vi med en pubbussutflykt på ön Galiano. Chauffören spelade hela vägen medan han körde och gjorde galna konster, sparkade med båda benen i luften samtidigt som han svängde runt en kurva …
Hudkrämfabrikanterna är med mycket stor sannolikhet inte särskilt glada för långfärdseglare eller båtliv överhuvudtaget. Den friska havsluften fuktar och mjukgör tillräckligt. Krämflaskorna blir stående i skåpet.
Kommentera » | 3 Kommentarer »
juli 15th, 2013
  Vi ligger nu för ankar i Roche Harbour och ska här klarera ut från USA. Sjöflygplan startar och landar runt oss och en typiskt amerikansk septiktanktömningsstation rör sig sömningt mellan de ankrade båtarna.
Här också en bild på de snygga killarna ombord Ariel IV och en av de nya snygga solcellerna. De går enkelt att vinkla mot solen och wow vad de producerar. Med fyra solceller, två vindsnurror och en släpgenerator är vi nu i stort sett självförsörjande på energi. Varmvattenberedaren är den enda apparat som fortfarande behöver lite motorgång men det räcker med korta turer in i hamnarna.
Kommentera » | 3 Kommentarer »
juli 15th, 2013
 Nu har jag varit här i en vecka, somnat direkt och sovit som en dubbelstock i nästan 10 timmar varje natt. Hur är det möjligt? Inga måsten har susat runt i huvudet, inga uppgifter, möten eller saker som måste fixas. Ingen dator och ingen TV. Massor av luft och sol, kroppen i rörelse mest hela tiden. Är det svaret eller beror det helt enkelt på att vi är så himla glada. En ny spännande del i livet tar sin början.
Ariel IV stävar långsamt norrut mot Vancouver genom en amerikansk semesterövärld. Det mesta är privat med röda förbudsskyltar men på fina nationalparksöar möter vi vildmark och trevliga människor, oftast paddlare. De bor i medhavda minitält men hänger upp sin mat som annars försvinner in i gapet på hungriga tvättbjörnar. Det finns många av dem här. Solen öser hela tiden, 22 grader på däck men första doppet i 14 grader var en rysare.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juli 9th, 2013
Efter sådär 40 års jobb slutade jag Birgitta i förra veckan och blev passionär. Det var härligt, vemodigt, konstigt och underbart! Härligt för att goa arbetskamrater gav mig en fantastisk och personlig avslutningsfest som fick mig att känna att jag och mitt arbete varit betydelsefullt. Vemodigt för att mycket kul är slut. Konstigt för att jag alltid har jobbat. Härligt för att jag och Eric nu i frihet har hela det spännande resten av livet framför oss.
Ariel IV låg glänsande nyvaxad vid bryggan i Bellingham USA, med nytt dunderstarkt ankarspel, två nya solceller som lapade energi under perfekta förhållanden och likaledes två kaxiga vindsnurror. Eric som har dunderjobbat i över en månad och kompis Bill har arbetat hårt med att få ordning på sladdarna. Vi firade vi med champagne och jordgubbar. Några meter bort på bryggan vältrade en stor säl upp, rullade runt och födde två minuter senare en kut.
Kommentera » | 6 Kommentarer »
augusti 22nd, 2012
 Det var tre år sedan vi sist bottenmålade Ariel. Nu är det dags. Hon får vila tryggt på Seaview boatyard i Bellingham, USA under året och får ny tjusig botten när vi återvänder nästa vår.
Hemkomna till Helsingborg kämpar vi med jetlaggen. Nästan alla vänbåtarna på Råå har gett sig av. Litorina och Fri har seglat ut i världen och Christina ligger i Östersjön. Inte ens vår lilla IF Trossen är här. Vi känner oss vilsna och lite ensamma, har redan köpt askorbinsyra och svenska prima disktrasor till nästa års segling.
Men våra goa tre pojkar finns här och de är ju allra viktigast förstås!
Kommentera » | 2 Kommentarer »
augusti 8th, 2012
   Nu, framme i Bellingham, sommarens slutdestination. Från Ketchican i södra Alaska genom BC, Brittish Columbia, till USA, Washington state i ”lower 48”. Från dimma, regn, björnar och valar till sommar, sol, stugor och människor. Från 7 grader i vattnet till omkring 24. Från vandring i vildmark till Olympiad. Från yllebyxor och regnställ till bikini eller inget alls.
Men sommaren största händelse var mötet med ”s/y Synchronicity”, efter 12 år ett möte med familjen från Vancouver som vi seglade med i nästan ett år under vår världsomsegling. Mary och Dave hade barn ombord, två glada, härliga lekkamrater till våra barn på den tiden. Äldsta flicka Leah ska gifta sig i höst och har egen båt med långt komna planer på världsomsegling. Lilla spralliga Jessica är tjuga år och sitter i rullstol efter en olycka när hon var femton. De lever nu ett liv med ”a new normal”.
Kommentera » | 1 Kommentar »
augusti 5th, 2012
 Vancouver gav mersmak. Vi vänder gärna tillbaka till Kanada några veckor nästa sommar. Också för att sedan kunna återvända till USA och därmed få en ny ”cruising permit” för vägen söderut mot Golden Gate och Mexico.
Igår lämnade vi Kanada och klarerade in i USA i Roche Harbour, St Juan Islands. Vi insåg inte att vi ankrat på ett flygfält förrän senare när ett sjöflygplan i timmen startade i full fart alldeles framför vår för och ökade startfart ytterligare mellan raden av ankrade båtar i bukten. Lika ofta landade ett plan bakom aktern. Flygbränsledofter sprutade runt oss med vattenångor som propellrarna piskade upp. Nu har vi lättat ankar från flygplatsen och går mot Bellingham där vi ska jobba med båten och sedan lämna den för vintern. Sommar och sol varje dag, elva grader i vattnet.
Kommentera » | 1 Kommentar »
juli 25th, 2012
 Näst sista festen med gänget, en fantastisk kväll vid lägerelden. Sedan ett långt dygns segling i bråkig motvindskuling till Vancouver. Men med bra besättning funkade det fint att kryssa. Helt slut ankrade vi mitt i mörka natten. Klockan var över 24 och det var Dimitris födelsedag. Han bjöd på bubbel och vi på fruktsallad med spraygrädde. Dimitri fick vad han önskade i present; båtens sista vitlöksklyftor. Sedan lite sorgligt sedan när först Dimitri, sedan Janne och sist Elin och Rikard mönstrade av.
Vi gillar redan Vancouver skarpt, en vänlig stad med spännande arkitektur och inslag av rolig konst här och där. En fontän tillverkad av trumpeter och andra gamla blåsinstrument, en jättestor örn gjord av gamla verktyg, lampgarnering på röda rör. Kanadensarna pratar stolt om sina svenska hockeyspelare. För första gången på länge sprang Eric och jag en runda. Stanley Park skulle vara sex kilometer men visade sig vara nästan två mil. Andra dagen i Vancouver kom vi nästa inte upp ur kojen. Benen låg kvar …
Kommentera » | 2 Kommentarer »
| | | | | | | | | | | | | | | | | | |
